s 68

FRAGMENT III

UR DE GYLLENE FÖRESKRIFTERNAS BOK

DE SJU PORTARNA

»Upadhyaya (1), mitt val är gjort, jag törstar efter visdom. Du har nu rivit itu förlåten framför

den hemliga Vägen och undervisat mig om den större Yana (2). Din tjänare är redo för din

ledning.»

Det är gott, Shravaka (3). Gör dig beredd, ty du måste ensam färdas vidare. Läraren kan endast visa dig sättet. Vägen är densamma för alla; medlet att nå målet måste vara olika för varje pilgrim.

Vilket väljer du, oförfärade själ?

»Ögats Lära», med dess Samtan (4), dess fyrfaldiga Dhyana, eller att tråda din väg genom

Paramiterna (5), sex till antalet, ädla dygde- portar, ledande till högsta kunskap och till Pragnya, visdomens sjunde steg?

s 69

Den fyrfaldiga Dhyanas obanade väg slingrar sig uppför branten. Trefalt stor är den, som bestiger den skyhöga toppen.

Över Paramita-höjderna leder en ännu brantare stig. Du måste här kämpa dig fram genom sju portar sju skansar, som innehavas av grymma förslagna makter -förkroppsligade lidelser.

Var vid gott mod, lärjunge; kom ihåg den gyllne regeln. Har du väl en gång trätt in genom Srotapatti-porten (6); har en gång din fot trampat den nirvaniska strömmens bädd, vare sig i detta eller något kommande liv, då har du endast sju andra liv framför dig, du med den diamantfasta viljan.

Skåda framåt. Vad ser du för dina ögon, du, som traktar cfter gudalik visdom?

»Mörkrets mantel vilar över materiens djup; inom dess veck kämpar jag. Under min blick, Herre, tilltagen mörkret; det skingras för en vink av din hand. En skugga rör sig, krälande liksom den slingrande ormen... Den växer, sväller ut och försvinner i mörker.»

Det är skuggan av dig själv utanför VÄGEN, avtecknande sig mot den mörka bakgrunden av dina synder.

s 70

»I sanning, Herre; jag ser VÄGEN; dess fot i dyn, dess höjder förlorande sig i härligt nirvaniskt ljus. Och nu ser jag även de allt trängre och trängre portarna på den svåra och törnbeväxta stig, som leder till Gnyana.»*

Rätt ser du, lärjunge. Dessa portar leda den sökande över vattnen fram till »den andra stranden» (7). Till varje port finnes den gyllene nyckel, som öppnar dess ingångsdörr, och dessa nycklar äro:

1. DANA, den odödliga barmhärtighetens och kärlekens nyckel.

2. SHILA, den nyckel, som är harmoni i ord och handling, som skapar jämvikt emellan orsak och verkan och icke mer lämnar rum för karmisk verksamhet.

3. KSHANTI, det milda tålamodet. som av intet kan rubbas.

4. VAIRAGYA, likgiltighet för njutning som för smärta, sinnesvillan övervunnen, sanningen allena förnummen.

5. VIRYA, den okuvliga handlingskraft, som kämpar sig fram till den himmelska SANNINGEN, upp ur de jordiska lögnernas dy.

* Kunskap, visdom. ö. a.

70

6. DHYANA, som, sedan dess gyllene port en gång blivit öppnad, leder Narjolen* fram till det eviga SATS** rike och dess oavlåtliga betraktande.

7. PRAGNYA, vars nyckel gör en man till en gud, danande honom till en Bodhisattva***. en son av Dhyanierna****.

Dessa äro de gyllene nycklarna till de sju portarna.

Innan du kan nalkas den sista, o du som väver på din frihetsklädnad, skall du tillägna dig dessa fullkomlighetens Paramiter - de höga dygderna, sex och tio till antalet - längs den tröttsamma Vägen.

Förty, o lärjunge - innan du var bliven värdig att möta din Lärare ansikte mot ansikte, din MÄSTARE ljus mot ljus, vad blev dig sagt?

Innan du kan nalkas den främsta porten, måste du lära dig skilja din kropp från din säl (mind), skingra skuggan, och leva i det eviga. Fördenskull skall du leva och andas i

* En helig man, en adept.

** Varats, verklighetens rike. ö. a.

*** Se anm. 33-34.

**** Höga andliga väsen. ö. a.

72

allt, såsom allt det du varsebliver andas i dig; du måste känna dig själv såsom boende i alla skapade ting, alla ting i JAGET.

Du må icke låta dina sinnen göra din själ till en tummelplats.

Du må ej känna dig skild från andra varelser och från VARAT, utan låt havet ingå i droppen, droppen uppgå i havet.

Så skall du vara i full samklang med allt som lever; älska människorna, såsom vore de dina medlärjungar, ledda av samma Lärare, söner av samma hulda moder.

Lärare givas många; en av dem är MÄSTARESJÄLEN (8), Alaya, den Universella Själen. Lev i den MÄSTAREN, såsom DESS stråle lever i dig. Lev i dina medbröder, såsom de leva i DEN.

Innan du står på Vägens tröskel, innan du gått igenom den första porten, har du att låta de två uppgå i det Ena och Enda, offra det personliga för det opersonliga JAGET, och sålunda förstöra »stigen» emellan dessa två Antaskarana (9).

Du har att göra dig beredd att svara Dharma, den stränga lagen, vars röst kommer att fråga dig vid det första steg du tager, begynnelsesteget:

73

»Har du åtlytt alla föreskrifterna, o du som hoppas nå så högt?»

»Har du stämt ditt hjärtas och ditt sinnes strängar till samklang med hela mänsklighetens stora sinne och hjärta? Ty såsom i den heliga flodens brusande stämma alla -naturljud förena sig och återklinga (10), så måste dess hjärta, 'som vill i strömmen ingå', vibrera till gensvar på varje suck, varje tanke hos allt som lever och andas.»

Lärjungar kunna liknas vid den till själen talande Vinans strängar, mänskligheten vid dess klangbotten, handen som spelar på strängarna vid den STORA VÄRLDS-SJÄLENS tonrika andedräkt. Den sträng, som uraktlåter att under Mästarens beröring klinga i skön harmon med alla de övriga, brister - och förkastas. Så även de lyssnande lärjungarnas samfällda sinnen. De måste vara stämda till samklang med Lärarens sinne - som är ett med Översjälen - eller ock draga hädan.

Så sker med »Skuggans Bröder» - de som dräpa sina själar - den fruktade Dad-Dugpa sekten (11).

Har du stämt din varelse till samklang med

74

mänsklighetens stora smärta, du som söker ljuset?

Du har det ? ... Du må då träda in. Dock, innan du sätter foten på lidandets svåra Väg, bör du få kännedom om de försåt, som lura på din stig.

* * * * * * *

Beväpnad med barmhärtighetens, kärlekens och det ömma medlidandets nyckel, står du säker framför Dana-porten, den port, som bildar ingången till VÄGEN.

Märk, du lycklige pilgrim! Den port du har framför dig är hög och bred, synes vara lätt tillgänglig. Vägen, som leder därigenom, är rak, jämn och grön. Den liknar en solbelyst, öppen plats i skogens mörka djup, en spegelbild påjorden av Amitabhas paradis. Där sjunga hoppets näktergalar och fåglar med färgglänsande fjäderskrud från grenarna i gröna lötvalv och med sin sång önska framgång åt orädda pilgrimer. De sjunga om Bodhisattvas dygder fem, den femfaldiga källan till all kunskapens makt, samt om de sju stegen i vetande.

s 75

Gå vidare! Ty du har medfört nyckeln - du kan vara trygg.

Och jämväl till den andra porten är stigen grön och fager. Men den är brant och slingrar sig alltjämt uppåt - ja, ända upp till bergets klippiga krön. Gråa dimskyar hänga däruppe över den ojämna, steniga branten, och allt där bortom är höljt i mörker. Allt svagare ljuder hoppets sång i den framåtvandrande pilgrimens hjärta. Tvivlets pinande bävan kommer nu över honom; hans gång varder mindre säker.

Vakta dig för detta du sökande! Vakta dig för fruktan, som liknar den nattliga flädermusens svarta, ljudlösa vingar och sprider sig emellan din själs månljus och ditt långt i fjärran hägrande, höga mål.

Fruktan, o lärjunge, dödar viljan och hämmar all handling. Om pilgrimen brister i Shila-dygden, då snavar han, och vassa karmiska stenar såra hans fötter längs den mödosamma klippstigen.

Var säker på foten, vandrare! I Kshantis väsen må du bada din själ, ty du nalkas nu porten med detta namn, sinnesstyrkans och tålamodets port.

s 76

Slut ej dina ögon och förlora icke Dorje (12) ur sikte; frestarens pilar träffa alltid den, som icke nått Vairagya (13).

Akta dig för att darra. Under rädslans andedräkt rostar Kshantis nyckel; en rostig nyckel öppnar intet lås.

Ju längre du går framåt, desto flera försåt hota dina steg. Den väg du har att vandra, belyses av endast ett ljus - oförskräckthetens låga, brinnande i hjärtat. Ju mer någon vågar, desto mer skall han vinna. ju mer han rädes, desto mer skall det ljuset blekna - och det allena kan vägleda. Ty liksom den dalande solens sista stråle, som dröjande skiner på en hög bergstopp, när den slocknar efterföljes av nattens mörker, så ock ljuset från hjärtat. När detta slocknar, faller en mörk, hotande skugga från ditt eget hjärta över vägen och rotar fast dina fötter i förskräckelse på stället.

Tag dig i akt, lärjunge, för denna dödsbringande skugga. Intet från anden utstrålande ljus förmår skingra den lägre själens mörker, såvida denna icke kan frigöra sig från alla själviska tankar och pilgrimen kan säga: »jag har avsagt mig denna förgängliga lekamen; jag

s 77

har tillintetgjort orsaken; de skuggor, den kastat, kunna såsom verkningar ej längre finnas till.» Ty nu har det sista stora slaget stått, den avgörande sammandrabbningen emellan det Högre och det LägreJaget. Si - själva slagfältet är vordet uppsvulget i den stora striden och är icke mer.

Men när du väl gått igenom Kshanti-porten, är det tredje steget taget. Din kropp är nu din slav. Gör dig alltså redo för den fjärde - den porten, där du väntas av de frestelser, som snärja den inre människan.

Innan du ens kan nalkas detta mål, innan du ens höjer din hand för att lyfta klinkan på den fjärde porten, måste du hava mönstrat alla själsskiftningar hos dig själv och kuvat hela hären av tankeintryck, som, omärkliga och försåtliga, smyga sig objudna in i själens ljusa helgedom.

Om du icke vill av dem besegras, måste du oskadliggöra dina egna skapelser, dina tankars barn, vilka, osynliga, oåtkomliga omsvärma människosläktet - människans avföda och arvingar till hennes jordiska avfall.* Du skall

* »Tankarnas barn» äro s.k. elementaler, omedvetna eller halvmedvetna naturväsen, som antingen i tidernas lopp upplösas eller ock taga gestalt, i en eller annan form. ö. a.

s 77

lära förstå tomheten av det skenbart fulla och fullheten av det skenbart tomma. Du oförskräckte inträdessökande, blicka djupt ned i ditt eget hjärtas brunn, och svara: Känner du jagets krafter, o du skådare av yttre skuggor?

Gör du det icke - då är du förlorad.

Ty på den fjärde Vägen kan den lättaste fläkt av lidelse eller begär göra det stadiga ljuset på själens rena, vita väggar osäkert och flämtande. Den minsta våg av längtan eller saknad av Mayas bedrägliga skänker, längs den emellan din Ande och ditt jag ledande Antaskarana-stigen - kungsvägen för sinnesintrycken, dessa hänsynslösa uppväckare av Ahankara (14) - en tanke, flyktig som en blixt, kan göra dig förlustig dina tre segerpris, dem du redan vunnit.

Ty vet - det EVIGA känner ingen förändring. »Frigör dig för alltid från de åtta fruktansvärda olyckorna. Varom icke kan du sannerligen ej ernå visdom, ej heller befrielse», säger den store Herren, den fullkomnade Tathagata, han som vandrat i sina föregångares fotspår (15)

s 78

Sträng och fordrande är Vairagyas dygd. Vill du bliva herre över den vägen, måste du hålla ditt sinne och dina förnimmelser vida mer fria än förut från dödsbringande handling.

Du har att mätta hela din varelse med ren Alaya, bliva såsom ett med naturens själatanke. Är du ett med denna, så är du oövervinnerlig; skild från densamma varder du en tummelplats för Samvritti (16), upphovet till alla världens villor.

Allt i människan är förgängliga, utom Alayas, Världssjälens, rena, ljusa väsensgrund. Människan är en stråle, utgången från denna; invärtes en strimma av obefläckat ljus, på den lägre ytan en form av materiellt stoft! Den strålen är ditt livs ledare och ditt sanna JAG, Väktaren och den tyste Tänkaren, offret för ditt lägre Jag. Din själ kan taga skada endast genom din vilsefarande kropp; gör dig till herre över båda, så är du trygg, när du går fram emot den sig närmande »jämviktens port».

Var vid gott mod, du dristige pilgrim till »den andra stranden». Giv ej akt på vad Maras härskaror viska i ditt öra; jaga bort frestarena,

s 80

dessa illvilliga andeväsen, de avundsamma Lhamayin (17) i den oändliga rymden.

Var ståndaktig!. Du nalkas - nu den mellersta porten, lidandets port, med dess tiotusen snaror.

Behärska dina tankar, du som strävar efter fullkomning, om du vill stiga över dess tröskel.

Behärska din själ, du som söker efter odödliga sanningar, om du vill hinna målet.

Fäst din själs blick på det Enda, rena Ljuset - det ljus, som är fredat från all inverkan, och bruka din gyllene nyckel...

* * * * * * *

Den svåra uppgiften är fullgjord, dina mödor äro nästan överståndna. Den breda avgrunden, som gapade för att uppsluka dig, har du nästan kommit över...

* * * * * * *

Du har nu överskridit den vallgrav, som på alla sidor omsluter de mänskliga passionernas port. Du har nu underkuvat Mara och hans ursinniga skara.

Du har avlägsnat besudlingen ur ditt hjärta och låtit det blöda sig fritt från orena begär. Men, du ärorike stridsman, ditt värv är än ej

s 80

slutat. Bygg högt, lärjunge, den mur, som skall inhägna den Heliga Ön*, vallen, som skall skydda ditt sinne från högmod och självbelåtenhet vid tanken på det stordåd du utfört.

En högmodskänsla skulle göra verket om intet. Javäl, bygg den fast och stark, så att icke de anstormande, vreda vågor, som resa sig och slå mot stranden från den stora världen, Mayas ocean, må uppsluka både pilgrimen och ön - ja, till och med när segern är vunnen.

Din »ö» är hjorten, dina tankar äro hundarna, som jäkta och förfölja honom under loppet hän till Livets ström. Ve den hjort, som upphinnes av det skällande kopplet, innan han uppnår tillflyktens dal - Dhyana Marga (18), kallad »den rena kunskapens stig».

Förrän du kan lugnt och säkert gå fram på Dhyana Marga och kalla den din, måste din själ varda lik den mogna mango-frukten: så mjuk och mild som dess guldskimrande fruktkött för andras lidanden, så hård som dess kärnskal för dina egna plågor och sorger, o du övervinnare av väl och ve.

* Det Högre Jaget - den tänkande principen i människan. ö. a.

s. 82

Härda din själ emot Jagets försåtliga anlopp; förtjäna åt henne benämningen »Diamantsjäl» (19).

Ty såsom den djupt i jordens pulserande hjärta gömda diamanten aldrig kan återkasta strålar från jordiska ljus, så även ditt sinne och din själ - sedan de kommit in på Dhyana Marga, få de icke återspegla något av Mayas sinnesförvillande rike.

När du uppnått detta tillstånd, skola de portar, du ännu har att erövra på Vägen, springa upp på vid gavel för att släppa dig igenom och naturens väldigaste krafter äga ingen makt att hindra din framfärd. Du skall då vara herre över den sjufaldiga Vägen; men icke förr än då, du som ej rädes för namnlösa prövningar.

Till dess väntar dig en ännu vida svårare uppgift: du har att känna dig vara helt och hållet TANKE, och likväl förvisa alla tankar ur din själ.

Du måste vinna förmågan att hålla sinnet fast på en punkt, så att ingen vind, vore den än så stark, förmår däri inblåsa en jordisk tanke. Sålunda renad, måste helgedomen vara tom på all handling, allt ljud, allt jordiskt ljus.

s 83

Likasom en fjäril, överraskad av frosten, nedfaller livlös på tröskeln - så måste varje jordisk tanke nedfalla död framför tempelporten.

Det står ju skrivet:

»För att den gyllne lågan må kunna brinna med stadigt sken, måste lampan stå väl skyddad på en för varje vindfläkt fredad plats.* Utsättes ljuslågan för ombytliga vindar, så flämtar hon, och det fladdrande skenet kastar förvillande, mörka, ständigt växlande skuggor på själens vita helgedom.»

Och då, du som eftertraktar Sanningen, varder din sinne-själ lik en ursinnig elefant, som rasar i urskogens snår. Han inbillar sig, att skogens träd äro levande fiender, och omkommer i sina försök att döda de rörliga, bedrägliga skuggor, som leka på solbelysta berghällar.

Tag dig till vara, att icke din själ under omsorgen för jaget må förlora sitt fotfäste på Deva-kunskapens mark.

Tag dig till vara, att icke din själ, genom att förgäta JAGET, må förlora herraväldet över sitt ostadiga sinne och sålunda förverka den rättmätiga frukten av sina erövringar.

* Bhagavad Gita.

s 84

Vakta dig väl för vankelmod! Ty vankelmodet är din farligaste fiende. Det förlamar din kraft, kastar dig tillbaka, ut från vägen, där du går fram, och driver dig djupt ned i tvivlets förrädiska gungfly.

Var beredd och varnad i tid! Har du försökt och misslyckats, du djärve stridsman, så förlora ändock ej modet, kämpa vidare och vänd åter till striden, ständigt åter.

Den oförfärade krigaren, om han än måste se sitt dyra hjärtblod förrinna ur breda, gapande sår, går dock ånyo till anfall på fienden, driver honom ut ur hans förskansningar och övervinner honom, innan han själv ger upp andan. Gören då, alle I som misslyckens och liden, gören som han, och driven bort från eder själs fasta borg alla edra fiender - ärelystnad, vrede, hat, ända till skuggan av begär - även då, när I haven misslyckats...

Minns, du som kämpar för mänsklighetens frigörelse (20), varje gång du misslyckas, tager du ett steg framåt, och varje ärligt bemödande vinner med tiden sin belöning. De heliga frön, som osedda gro och växa i lärjungens själ, skjuta stänglar, vilka för varje ny prövning varda allt

s 85

kraftigare; de kunna böja sig som rön, men aldrig brytas, och kunna ej heller någonsin gå förlorade. Och när stunden är inne, slå de ut i blomning (21) ...

* * * * * * *

Dock - har du kommit väl förberedd, så hys ingen fruktan...

* * * * * * *

Hädanefter ligger din väg klar och öppen, rätt fram genom Virya-porten, den femte av de sju Portarna. Du är nu på den väg, som leder till Dhyana-hamnen, den sjätte, Bodhiportalen.

Dhyana-porten är såsom en alabastervas, vit och genomskinlig; där inne brinner med stadigt sken en gyllene låga, Pragnyas ljus, som strålar ut från Atman.

Du själv är den vasen.

Du har vänt dig bort från sinnevärldens företeelser, du har färdats på »Seendets stig», på »Hörandets stig», och står nu i kunskapens ljus. Du har nått Titiksha-tillståndet (22)

0 Narjol, du är nu i säkerhet!

* * * * * * *

s 86

Vet, du som övervunnit dina synder, när en gång en Sowani (23) gått fram den sjunde Vägen, då bävar hela naturen i glad, väntansfull vördnad och känner sig besegrad. Den silverglittrande stjärnan blinkar ut nyheten till nattens blomster; bäcken sorlar om den till småstenarna i sin bädd; dunkelgröna havsvågor berätta den med brus och dån för bränningens klippor; doftfyllda vindar sjunga därom för kullar och dalar, och högresta furor viska hemlighetsfullt: En Mästare har kommit till världen, en DAGENS MÄSTARE (24).

Han står nu lik en vit stod i väster, på vars framsida den eviga tankens uppgående sol gjuter sina första, härligaste ljusvågor. Hans sinne, likt ett i vindstilla liggande omätligt hav, famnar hela den strandlösa rymden. Liv och död håller han i sin starka hand.

Sannerligen, hans makt är stor. Den i honom frigjorda levande kraften, som är HAN SJÄLV, förmår lyfta sinnesvillans tabernakel högt ovan gudarna, ovan själva den store Brahm och Indra. Nu skall han förvisso vinna sin stora belöning!

Skall han icke bruka de gåvor, denna kraft

s 87

förlänar, till egen vila och salighet, till egen välförtjänt sällhet och härlighet - han, som underkuvat den stora sinnesförvillelsen?

Ej så, du sökare till naturens dolda visdoms-skatter! Den, som vill följa i den helige Tathagatas fotspår, får ej för det egna jaget åstunda dessa gåvor och förmögenheter.

Skulle du väl vilja uppdämma de på Sumeru (25) upprunna vattnen? Skall du väl för egen räkning avleda strömmen eller längscyklernas krön sända den tillbaka till sin urkälla?

Önskar du att denna ström av mödosamt förvärvat vetande, av himlaburen visdom, måtte förbliva ett rinnande, friskt vatten, låt den då icke vara en stillastående pöl.

Vet, att om du vill varda en medarbetare åt Amitabha, »den oändliga tidsåldern», då måste du, liksom de tvenne Bodhisattverna (26), meddela åt andra det ljus du förvärvat, och låta det lysa ut över omfånget av alla tre världarna (27).

Vet, att strömmen av övermänsklig kunskap samt den guda-visdom du vunnit, skall genom dig, Alayas kanal, ledas över i en annan flodbädd.

s 88

Vet, du Helige, som vandrar på den hemliga Vägen, den strömmens rena, friska flöden skola brukas till att mildra bitterheten i oceanens salta vågor - detta mäktiga sorgens hav, bildat av människornas tårar.

Ack - när en gång du är vorden lik fixstjärnan på den högsta himlen, då måste du göra som denna strålande himlakropp, den där ur rymdens oändliga djup lyser för alla - blott icke för sig själv; du måste giva ljus åt alla, men taga av ingen.

Ack - när en gång du är vorden lik fjälldalarnas rena snö, kall och okänslig vid beröring, men varm och skyddande för kornet, som slumrar djupt under dess barm - det är ju denna snö, som får taga emot den skarpa frosten, den bitande nordanvinden, och sålunda mot deras vassa och grymma bett värna jorden, som gömmer den utlovade skörden - den äring, som skall skänka den hungrige bröd.

Av dig själv dömd att leva genom kommande Kalper*, utan att av människor röna tack eller ens märkas; hopfogad såsom en sten med oräkneliga andra stenar, vilka bilda

* Ofantliga tidscykler.

s 89

»skyddsmurcn» (28) - sådan är den framtid som väntar dig, om du går in genom den sjunde porten. Många Medlidandets Mästarehava med sina händer uppbyggt denna mur; den är rest av deras kval, murad med deras blod; den värnar mänskligheten, alltsedan människan blev människa, och beskyddar henne från vidare och än större olyckor och lidanden.

Det oaktat ser människan icke detta, lägger icke märke därtill, lyssnar icke heller till visdomsordet - ty hon känner det icke.

Men du har hört det, du känner allt, du ivriga, sveklösa själ... och du måste välja. Så lyssna ännu en gång.

På Sowans Väg, o Srotapatti*, är du trygg. Javäl, på denna Marga**, där intet annat än mörker möter den trötte pilgrimen, där hans händer sargas av törnen och drypa av blod, hans fötter såras av vassa, flinthårda stenar och Mara svingar sina kraftigaste vapen - omedelbart där bortom väntar honom en stor belöning.

Lugn och fast glider pilgrimen uppför den

* Sowan och Srotapatti äro liktydiga.

* Marga = Vägen. 0. a.

s 90

till Nirvana ledande strömmen. Han vet, att ju mer hans fötter blöda, desto vitare skall han själv varda tvagen. Han vet väl, att efter sju korta, snabbt förbytande jordeliv skall Nirvana vara hans.

Sådan är Dhyana-vägen, Yogins hamn, det välsignade målet för en Srotapattis åstundan.

Icke så, när han kommit fram och beträtt Aryahata-vägen.*

Där är Klesha (29) för alltid tillintetgjord där äro Tanhas (30) rötter uppryckta. Dock, stanna, lärjunge... Ännu ett ord! Kan du väl tillintetgöra det gudomliga MEDLIDANDET? Medlidande är ej någon egenskap - det är LAGARNAS LAG - evig harmoni, Alayas VÄSEN, oändligt, allt omfattande, ljuset av det evigt bestående Rätta, alla tings ändamålsenlighet, den eviga kärlekens lag.

Ju mer du gör dig till ett därmed, i det din varelse ingår i dess VARA, ju mer din själ förenas med det som ÄR, desto mer skall du varda ABSOLUT MEDLIDANDE (31)

Sådan är Arya-vägen, den Väg, som vandras av fullkomnade Buddhaer.

* Av sanskrittermen Arhat eller Arhan. Ö.a.

s 91

Icke förty, vad mena de heliga skrifterna, vilka låta dig säga:

»OM! Jag tror, att icke varje Arhat erhåller Nirvana-vägens sälla lön.»

»Om! Jag tror, att i Nirvana-Dharma ingå icke alla Buddhaer» (32).

Javäl, på Arya-vägen är du ej längre Srotapatti, du är en Bodhisattva (33). Du har övergått strömmen. Det är sant, att du har rätt till Dharmakaya-klädnaden; men en Sambhogakaya är större, än en som ingått i Nirvana, och större ännu är en Nirmanakaya - en Medlidandets Buddha (34).

Böj nu ditt huvud och lyssna noga, o Bodhisattva! Medlidandet talar och säger: »Kan väl salighet finnas, när allt som lever måste lida? Skulle du varda frälst, och höra hela världen gråta och klaga?»

Så har du nu hört det som blivit sagt.

Du skall uppnå det sjunde steget och ingå enom den slutliga kunskapens port, men endast för att förmäla dig med sorg och lidanden såframt du vill varda en Tathagata, följa i dina företrädares fotspår och förbliva osjälvisk allt intill det ändlösa slutet.

s 92

Du har blivit upplyst. - Välj nu din väg.

* * * * * * *

Skåda det klara sken, som med sitt skimmer övergjuter himlen i öster. I tecken av lov och pris förena sig himmel och jord. En jublande sång av oändlig kärlek uppstiger från de fyrfaldigt sig manifesterande Makterna; från flammande Eld och strömmande Vatten, från doftande jord och susande Vind.

Lyssna! ... Från den djupa, opejlbara virveln av det gyllne ljus, i vilket segraren badar, höres HELA NATURENS ordlösa stämma i tusen toner förkunna:

FRÖJDEN EDER, i MYALBAS (35) MÄNNISKOR!

EN PILGRIM HAR VÄNT TILLBAKA »FRÅN DEN ANDRA STRANDEN».

EN NY ARHAN (36) ÄR FÖDD...

FRID VARE ALLA LEVANDE VÄSEN (37)

S 93

NOTER TILL FRAGMENT III

(1) Upadhyaya är en andlig lärare, en s.k. Guru. Hos buddhisterna väljas dessa vanligen bland »Narjolerna», heliga män, väl hemmastadda i Gotrabhu-Gnyana och Gnyana-Darshana-Shuddi - alltså lärare i den Hemliga Visdomen.

(2) Yana = vehikel; Mahayana är alltså »det stora» och Hinayana »det mindre vehiklet», namnet på två religionsfilosofiska skolor inom den norra buddhismen.

(3) Shravaka = åhörare, d.ä. en studerande, som bevistar religionsundervisningen. Härledes från roten »Shru». När en Shravaka från teori övergår till praktik, dvs. hänger sig åt asketiska andaktsövningar, då blir han en Shramana, av Shrama, handling. Enligt Hardy motsvara de två benämningarna de grekiska orden Š

s 94

(4) Samtan (Tibetanska), eller på sanskrit Dhyana, är tillståndet av meditation, varav finnas fyra grader.

(5) Paramitas, de sex högsta dygderna: Barmhärtighet, sedlighet, tålamod, styrka, begrundande och visdom; för prästerna äro de tio, de förenämnda samt dessutom: användande av rätta medel, kunskap, fromma löften, viljekraft. (Eitel's Chinese Buddhism.)

(6) Srotapatti = bokstavligen »den som har ingått i strömmen» - nämligen den ström, som leder till den nirvaniska oceanen. Detta namn betecknar den första Vägen. Den andra Vägen kallas Sakridagamin, »den som skall födas (endast) en gång till». Den tredje kallas Anagamin, »den som icke mer skall reinkarneras», såframt han icke önskar detta för att kunna hjälpa människosläktet. Den fjärde Vägen benämnes Rahat eller Arhat; denna är den högsta. En Arhat ser Nirvana under sitt liv på jorden. För honom är Nirvana icke ett tillstånd efter döden, utan Samadhi, under vilket han erfar all Nirvanas salighet.

(7) »Ankomst till stranden» är inom nordbuddhismen liktydigt med att komma till Nir-

s 95

vana genom utövning av de sex och de tio Paramiterna.

(8) MÄSTARE-SJÄLEN» är Alaya, den Universella Själen eller Atma; av denna bär varje människa en stråle inom sig och antages kunna göra sig till ett därmed, uppgå däri.

(9) Antaskarana är lägre Manas, den »väg», som förmedlar förbindelsen emellan personligbeten och högre Manas, den mänskliga själen. Vid döden förintas den såsom »väg» eller förbindelseled, men dess lämningar fortleva såsom Kamarupa - »skalet».

(10) Nord-buddhister och kineser anse, att naturens stora grundton ljuder i dånet och bruset av stora, heliga floder. Därav liknelsen. Det är ett såväl i fysiken som i ockultismen välbekant sakförhållande, att varje samlat naturljud - sådant som höres t.ex. i bruset av stora forsar, suset av vaggande trädkronor i stora skogar, eller bullret av en stor stad, hört på avstånd - att allt detta ger en bestämd och fullkomligt urskiljbar ton. Detta vet man inom såväl fysiken som musiken. Professor Rice omtalar i ett arbete om kinesisk musik, att kineserna sedan årtusenden tillbaka känt detta förhållande, ty det heter att »Hoang-

s 96

ho's forsande vatten anstämmer tonen kung» i kinesisk musik kallad »den stora tonen»; han visar även att denna ton motsvaras av vår musikskalas »f», som »av nutida fysici anses vara naturens verkliga tonica». Professor B. Silliman omnämner även detta i sin Principles of Physics sägande, att »denna ton anses vara pianots mittersta f, som därför kan betraktas såsom naturens grundton».

(11) Bhoner eller Dugpaer de s.k. »rödmössornas» sekt, anses vara de mest bevandrade i trolldom och svart magi. De bebo västra och lilla Tibet samt Bhutan, och äro alla s.k. »tantrikas». Det är rent obegripligt att lärda orientalister, sådana som Schlagintweit och andra, vilka besökt Tibets gränsområden, kunna förblanda de i denna sekt bedrivna avskyvärda religionsbruken och ceremonierna med den religion, som bekännes och övas av östra Tibets Lamaer, »gulmössorna», och deras Narjoler eller heliga män. Följande är ett exempel därpå.

(12) Dorie är på sanskrit Vajra, ett vapen eller redskap i händerna på vissa gudar (tibetanska Dragshed, de Dever, som beskydda människor), och anses äga samma ockulta

s 97

kraft att genom luftens renande driva bort onda inflytelser som ozon har i kemiskt avseende. Betyder också en Mudra, en åtbörd och kroppsställning, som brukas vid meditation. Det är, kort sagt, en sinnebild av herravälde över osynliga, onda inflytelser, vare sig såsom kroppsställning eller talisman. Bhonerna eller Dugpaerna, som tillägnat sig symbolen, missbruka den emellertid till bedrivande av svart magi. Hos »gulmössorna», Gelugpaerna, är den en sinnebild av makt över det onda, ungefär som korset hos de kristna, och ingalunda mer »vidskeplig» än detta. Men hos Dugpaerna är den, liksom den omvända dubbla triangeln, tecknet på trolldom.

(13) Vairagya är känslan av absolut likgiltighet för den objektiva världen, för såväl njutning

som lidande.»Avsmak» uttrycker icke fullt meningen, men någonting ditåt.

(14) Ahankara = »Jaget», känslan av ens egen personlighet, av att »jag är jag».

(15) »Den som vandrar i sina föregångares fotspår», - »deras som kommo före honom» är vad'namnet Tathagata verkligen betyder.

s 98

(16) Samvriti är falsk föreställning - upphovet till all illusion.

(17) Lhamayin äro elementaler, onda mot människor fientligt sinnade andeväsen.

(18) Dhyana-Marga är bokstavligen »Dhyana-vägen», dvs.Vägen till ren eller absolut kunskap, Paramartha eller (på sanskrit Svasamvedana, »den självmedvetna eller självanalyserande reflexionen».

(19) Se avd. II, not 4. »Diamantsjälen» eller Vajradhara presiderar över Dhyani-Buddhaerna. (Se Hemliga Läran, I, s. 660. Ö. a.)

(20) Detta häntyder på en välbekant föreställning i Österlandet (och för övrigt även i Västerlandet), att varje nytillkommen Buddha eller varje nytt helgon är en ny soldat i hären av dem, som verka för människosläktets frälsning och frigörelse. I nord-buddhistiska länder, där man tror på läran om Nirmanakayer, kallas varje ny Bodhisattva eller invigd hög Adept en »människosläktets befriare». En Nirmanakaya är nämligen den Bodhisattva, som avstår från sin välförtjänta salighet i Nirvana, den s.k. »Dharmakaya-klädnaden» (vilken för alltid utesluter honom från människornas värld), f'ör att i

s 99

osynligt måtto kunna hjälpa mänskligheten och slutligen leda henne till Paranirvana. Vad Schlagintweit uppger i sin Buddhism in Tibet», nämligen att Prulpai Ku eller »Nirmanakaya» är den kropp, i vilken en Buddha eller en Bodhisattva uppträder på jorden för att undervisa människor» - är alldeles oriktigt och förklarar ingenting.

(21) Har avseende på mänskliga passioner och synder, som nedgöras under lärotidens prövningar och därefter bilda liksom en fruktbar ordmån, vari »heliga sädeskorn», frön till höga dygder kunna gro och växa. Preexisterande, d.ä. medfödda dygder, anlag eller naturgåvor anses hava förvärvats under tidigare liv. Snillet är utan undantag en gåva eller förmåga, medförd från en annan inkarnation.

(22) Titiksha är det femte tillståndet i Raja Yoga - ett tillstånd av högsta sinneslugn; en Yogi underkastar sig, om så behövs, vad som i allmänhet kallas »njutningar och lidanden», men utan att därav känna vare sig njutning eller lidande - han blir, kort sagt, i fysiskt, mentalt och moraliskt avseende fullkomligt likgiltig och okänslig för såväl det ena som det andra.

s 100

(23) Sowani är en som övar Sowan, den första »vägen» i Dhyana - en Srotapatti.

(24) Med »Dag» menas här en hel Manvantara, en tidrymd av oberäknelig längd.

(25) Meru är gudarnas heliga berg. (Prefixet Su antyder dess omätliga höjd. Ö. a.)

(26) I den nord-buddhistiska symbologien säges att Amitabha, »den gränslösa rymden» (Parabrahm), i sitt paradis har tvenne Bodhisattver - Kwan-she-yin och Ta-she-chi - som ständigt utstråla ljus över de tre världar, där de levde, vår egen inbegripen (senot 27), för att med detta ljus (kunskapens) biträda vid undervisningen av Yogier, vilka sedan i sin ordning skola frälsa människor. Deras upphöjda ställning i Amitabhas rike tillkommer dem, säger allegorien, på grund av de barmhärtighetsverk, som utförts av dessa två, när de som dylika Yogier voro på jorden.

(27) Dessa tre världar äro de tre tillvarelseplanen: det jordiska, det astrala och det andliga planet.

(28) »Skyddsmuren» eller »Skyddsvärnet». Det läres att genom samlade ansträngningar av långa släktled av Yogier, helgon och adepter,

s 101

och särskilt av Nirmanakayer, har skapats, så att säga, ett skyddsvärn omkring människosläktet - en mur, som i osynlig måtto skyddar det mot än värre onda ting och olyckor.

(29) Klesha är njutningsbegäret, kärleken till världslig förnöjelse, ond eller god.

(30) Tanha, viljan att leva, det som är orsak till återfödelse.

(31) Detta »medlidande» skall icke betraktas i samma ljus som teisternas »Gud, den gudomliga kärleken». Medlidandet står här som en abstrakt, opersonlig lag, vars natur, såsom varande absolut harmoni, bringas i oreda av tvedräkt, lidande och synd.

(32) I Nord-buddhismen kallas varje stor Arhat, Adept och helig, vis man en Buddha. Den heliga skrift, varur de i texten anförda stroferna äro hämtade, är Thegpa Chenpoido, Mahayana Sutra, »åkallandet inför bekännelsens Buddhaer». Del I: iv.

(33) En Bodhisattva står inom hierarkien lägre än en »fullkomnad Buddha». Exoteriskt förblandas dessa två ganska ofta. Men folket med sina medfödda, sunda rättskänsla, vördar

s 102

dock en Bodhisattva högre än en Buddha, just på grund av den förres självuppoffring.

(34) »Medlidandets Buddhaer» kallas sådana Bodhisattver, som, sedan de nått rangen av en Arhat (dvs. gått till slutet av den fjärde eller sjunde Vägen), vägra att ingå i det nirvaniska tillståndet, att »ikläda sig Dharmakaya-dräkten och gå över till den andra stranden», emedan det då bleve dem omöjligt att bistå människorna ens i den ringa grad som Karma medgiver. De föredraga att i osynlig måtto (i anden s.a.s.) stanna kvar i världen och bidraga till människors frälsning, genom att så inverka på dem, att de följa »den goda Lagen», eller med andra ord, leda dem in på rättfärdighetens väg. Inom Nordbuddhismen är sed att ära alla sådana upphöjda personligheter såsom helgon - man till och med ställer böner till dem, såsom grekiska och romerska katoliker göra till sina helgon och skyddspatroner; den esoteriska läran däremot tillstädjer intet sådant. Det är stor olikhet mellan de båda lärorna. Den exoteriske lekmannen känner knappast den verkliga meningen av ordet Nirmanakaya - därav oreda och otillräckligheten i orientalisternas förklaringar. Så t.ex. tror

s 103

Schlagintweit, att med Nirmanakaya menas den lekamliga gestalt en Buddha antager, när han inkarneras på jorden - »den minst sublima av hans jordiska, tyngande omklädnader» (se Buddhism in Tibet) - och så ger han en absolut falsk föreställning om hela saken. Läran är i korthet f'öljande:

De tre Buddha-kropparna eller formerna benämnas:

1. Nirmanakaya.

2. Sambhogakaya.

3. Dharmakaya.

Den första är den eteriska form, som antages av den som står i begrepp att lämna sin fysiska kropp för att sedan framträda i astral gestalt, och som därjämte är i besittning av en Adepts hela vetande. En Bodhisattva utbildar denna form inom sig i samma mån han framgår på Vägen. Sedan han nått målet och vägrat att njuta dess frukt, stannar han kvar på jorden såsom en Adept; och när han dör, ingår han icke heller i Nirvana, utan kvarbliver i denna förandligade kropp, som han vävt åt sig själv, för att, osynlig för den oinvigda mänskligheten, vaka över och beskydda henne.

s 104

Sambhogakaya är samma slags kropp, men med den ytterligare glansen över sig av »tre fullkomligheter», av vilka en är fullständigt utplånande av alla jordiska intressen.

Dharmakaya är den klädnad eller kropp en »fullkomnad Buddha» ikläder sig - dvs. den är alls ingen kropp, utan något rent andligt, ideellt: Medvetande, försänkt i det universella Medvetandet, eller Själ, utan någon som helst bestämning eller egenskap. Har en gång en Adept eller Buddha blivit en Dharmakaya, så lämnar han bakom sig varje möjlig förbindelse med eller tanke på denna jord. En Adept, som vunnit rättighet till Nirvana, måste alltså, om han vill h älpa människorna, »frivilligt avstå från Dharmkaya-kroppen», enligt det mystiska talesättet; han behåller av Sambhogakaya endast det stora, alltomfattande vetandet och stannar i sin Nirmanakaya-kropp. Inom den esoteriska skolan heter det att Gautama Buddha är en sådan Nirmanakaya, och att man icke känner någon högre än han, på grund av den stora försakelsen och det offer han bringat mänskligheten. Det säges även att flera av hans Arhater äro med honom.

s 105

(35) Myalba är vår jord - i den esoteriska skolan med rätta kallad »helvetet», och det värsta av alla helveten. Den esoteriska läran känner ej till något annat helvete eller bestraffningsställe än en av människor bebodd planet eller jord. Avitchi är ett tillstånd, icke ett ställe.

(36) Härmed menas att ytterligare en mänsklighetens Frälsare är född, som skall leda människorna till det slutliga Nirvana - dvs. efter slutet av denna livscykel.

(37) Detta är en av varianterna av den formel, som oföränderligen avslutar varje avhandling, åkallan eller föreskrift i de indiska religions-urkunderna: »Frid vare alla varelser», »Välsignelse över allt som lever», osv.