s 41

FRAGMENT II

UR »DE GYLLENE FÖRESKRIFTERNAs BOK»

DE TVÅ VÄGARNA

Och nu, o du medlidandets förkunnare, skall du visa andra vägen. Se, alla dessa, som klappa för att slippa in, hur de vänta i okunnighet och mörker att få se den milda Lagens portar slås upp!

De inträdessökande tala:

Skall icke du, som råder över ditt eget förbarmande, för oss yppa Hjärtats Lära? (1). Skall du vägra att föra dina tjänare in på frigörelsens Väg?

Läraren svarar:

Vägarna äro två, de höga fullkomligheterna äro tre; sex äro de dygder, som omskapa kroppen till kunskapens träd.

Vem skall nalkas dem?

Vem skall först beträda dem?

s 42

Vem skall först höra läran om två vägar i en, höra sanningen avslöjad rörande det Hemliga Hjärtat? (3). Den Lag, som, skyende lärdom, lärer visdom, täljer en lidandets saga.

Ve, o ve, att alla människor, ehuru de äga Alaya*, ehuru de äro ett med den Stora Själen, likväl därav hava så föga gagn!

Se, likasom månen återspeglas på den lugna vattenytan, så återspeglar sig Alaya i det stora och det lilla, ja i de allra minsta atomer, men kan likväl icke nå allas hjärtan. Ve, att så få veta draga fördel av gåvan, den oskattbara välgärningen att få lära känna sanningen, den rätta uppfattningen av de ting som äro, kunskapen om det som icke är!

Lärjungen talar:

0 Lärare, vad skall jag göra, att jag må ernå visdom?

0 Vise, vad, att jag må vinna fullkomning?

Sök Vägarna. Dock, o lärjunge, må ditt hjärta vara rent, innan du börjar din vandring. Innan du tager ditt första steg, må du lära dig urskilja det verkliga från det overkliga, det städse växlande från städse beståndande. Lär

* Se not 8, Fragment III. ö.a.

s 43

dig framför allt skilja huvudets vetande från själens visdom, »ögats» lära från »hjärtats».

Sannerligen, okunnigheten liknar ett tillslutet, lufttomt käril; själen är som en fågel, instängd däri. Den kvittrar icke, förmår icke röra en fjäder; stum och dåsig sitter sångaren och dör av utmattning.

Men till och med okunnighet är bättre än huvudets vetande utan själens visdom till att upplysa och leda det.

Visdomens frön kunna icke gro och växa utan luft och ljus. För att leva och inhösta erfarenhet behöver sinnet bredd och djup samt fästen, som draga det till Diamantsjälen (4). Sök icke dessa fästen inom Mayas rike, utan höj dig över skenets värld, spana i det eviga och oföränderliga SAT (5), och misstro inbillningens försåtliga ingivelser.

Ty sinnet liknar en spegel; under avspeglinger samlar sig damm därpå (6). Själs-visdomens välgörande vindar behövas för att blåsa bort våra sinnesvillors damm. Sök, o begynnare, att sammansmälta ditt sinne och din själ.

Sky okunnigheten, och sky desslikes sinnesvillan. Vänd dig bort från världens falska sken,

s 44

misstro dina sinnen, de leda dig på avvägar. Men inom din kropp - dina sinnesförnimmelsers tempel - må du i det opersonliga söka efter »den eviga människan» (7); och sedan du funnit henne, vänd då din blick inåt - du är Buddha (8).

Undandrag dig allt beröm, du hängivne. Beröm leder till självbedrägeri. Din kropp är ej du själv; ditt JAG är i och för sig utan kropp, och vare sig beröm eller klander kommer det icke vid.

Självförhävelse, o lärjunge, liknar ett högt torn, i vilket en högfärdig dåre klättrat upp. Där sitter han i högdragen ensamhet, ej bemärkt av någon annan än sig själv.

Falsk lärdom förkastas av de Vise och skingras för himlens vindar av den goda Lagen, vars hjul svänger lika för alla, för de ödirnjuka som för de högmodiga. »Ögats Lära» (9) är för mängden, »Hjärtats Lära» för de utvalda. De förra upprepa med stolt tillförsikt: »Se, jag vet»; de senare, de som i ödmjukhet hava inhöstat, bekänna med låg röst: »Så har jag hört» (10). »Den store Siktaren» så kallas »Hjärtats Lära», o lärjunge.

s 45

Den goda Lagens hjul svänger hastigt omkring. Det mal både natt och dag; de värdelösa agnarna utdriver det från de gyllne kornen, kliet skiljer det från mjölet. Karmas hand styr hjulet; omloppen utvisa det karmiska hjärtats slag.

Sann kunskap är mjölet: falsk lärdom agnarna. Önskar du äta visdomens bröd, så må du knåda ditt mjöl med Amritas* klara vatten. Knådar du däremot agnar med Mayas dagg, då tillreder du föda endast åt dödens svarta duvor - födelsens, förgängelsens och sorgens fåglar.

Säger någon att du, för att varda en Arhat, måste upphöra att älska alla varelser - svara honom då att han ljuger.

Säger någon att du, för att vinna befrielse, måste hata din moder och försumma din son, förneka din fader och kalla honom »husfader» (11), samt avsvärja all misskundsamhet mot människor och djur - säg honom då, att han har en falsk tunga. Ty detta är vad som läres av Tirthikas**, dem, som icke äga den rätta tron.

* Odödligheten.

** Brahminska asketer.

s 46

Lärer dig någon, att synd födes av handling och lycksalighet av fullständigt avhållande från handling, säg honom då att han tager fel. Att försjunka i overksamhet; att söka sinnets befrielse ur träldomen genom att undvika varje frestelse till synd och felsteg sådant anstår ej »Deva-jagen»*. Så säger »Hjärtats Lära».

»Ögats» Dharma** är inbegreppet av det som utvärtes är, det icke-varande.

»Hjärtats» Dharma är inbegreppet av Bodhi***, det beståndande, det evigt-varande.

Lampan brinner klart, när veke och olja äro rena. Att någon sörjer för deras rengörande är nödvändigt; lågan känner icke, när detta sker. »Trädets grenar skakas av stormen; stammen förblir oberörd.»

Såväl handling som icke-handling kunna äga rum hos dig; din kropp i verksamhet, ditt sinne i ro, din själ klar och stilla som en fjällsjö.

Vill du varda en »Tids-cirkelns» Yogi? Då, o lärjunge -

* Det reinkarnerande Jaget.

** Lag, religion.

*** Den rätta, gudomliga Visheten.

47

Tro ej, att om du drager dig undan i djupa, mörka skogar, i högmodig enslighet, fjärran från andra människor; om du lever av rötter och växter, om du släcker din törst med de höga fjällens snö - tro ej, du åt fromma övningar hängivne, att detta skall leda dig till den slutliga befrielsens mål.

Tänk ej att du, genom att låta dina ben sönderbrytas, ditt kött och dina senor söndersargas, skall kunna förena dig med ditt »tysta Jag» (12). Tänk ej, när din grövre naturs synder blivit underkuvade, du som är ett offer för dina skuggor (13), att du då fullgjort din plikt emot naturen och människorna.

De Välsignade hava ansett ovärdigt att så göra. Lagens Lejon, förbarmandets Herre, när han förstod den verkliga orsaken till mänsklighetens lidande, avstod ofördröjligen från den ljuvliga, men själviska vilan i den tysta vildmarken. Från att vara en Aranyaukas (14) blev han människornas lärare. Efter det att Julai (15) uppnått Nirvana, predikade han på bergen och på slätterna, undervisade i städerna och talade till andar, människor och gudar (16).

Utsår du kärleksfulla gärningar, så skall du

48

skörda deras frukt. Att underlåta en handling av barmhärtighet, är att begå en dödlig synd.

Så säger den Vise:

Skulle du avhålla dig från handling? Ej så skall din själ vinna sin frihet. För att nå Nirvana måste man först nå självkännedom, och denna är kärleksfulla gärningars barn.

Hav tålamod, du inträdessökande, såsom den där icke fruktar någon motgång, icke eftertraktar någon medgång. Fäst din själs blick på stjärnan, vars stråle du är (17) - den flammande stjärna, som lyser i det eviga varandets ljuslösa djup, på det okändas gränslösa fält.

Var uthållig, såsom den där i evighet framhärdar. Dina skuggor leva och dö bort (18); det som i dig skall evärdligen leva, det som i dig vet, ty det är kunskapen själv (19), det lever icke med ett flyende liv - det är den människa som var, som är och som skall vara. vars sista timme aldrig slår.

Vill du skörda ljuvlig frid och ro, lärjunge, må du med goda gärningars säde beså kommande skördars åkerfält. Bär villigt återfödelsens lidande.

Träd ur solljuset in i skuggan för att bereda

s 49

mera rum åt andra. De tårar, som vattna kvalens och sorgens förbrända mark, alstra det karmiska återgäldandets blomster och frukter. Ur människolivets smältugn och dess svarta rök uppstiga vingade lågor, renade flammor, som, svävande uppåt och framåt under Yarmas öga, till slut bilda den förhärligade väven till Vägens tre klädnader (20).

Dessa klädnader äro: Nirmanakaya, Sambhogakaya och Dharmakaya, den övermåttan härliga (21).

Shangna-dräkten (22) kan, det är sant, köpa det eviga ljuset. Den allena skänker tillintetgörelsens Nirvana; den gör på återfödelserna en ände, men ack, Lanu, den dödar även medlidandet. Ej längre kunna de fullkomnade Buddhaer, som ikläda sig Dharmakayas härlighet, giva sin hjälp till människornas frälsning. Ve oss - skola då JAGEN offras för Jaget - skall släktet offras för individernas väl?

Vet, o begynnare, detta är den öppna VÄGEN, vägen till självisk salighet, som skys av det »hemliga hjärtats» Bodhisattver, medlidandets Buddhaer.

Att leva för att gagna mänskligheten är det

s 50

första steget. Att utöva de sex upphöjda dygderna (23) är det andra.

Att ikläda sig en Nirmanakayas ringa klädnad, är att för sig själv avstå från den eviga saligheten för att i stället befordra människans frälsning. Att nå fram till Nirvanas saliga tillstånd, men självmant vända om därifrån, detta är det högsta, det slutliga steget - det översta på Försakelsens Väg.

Vet, o lärjunge, detta är den hemliga VÄGEN, som blivit utvald av fullkomningens Buddhaer, vilka offrat JAGET för de andra, svagare Jagen.

Dock, om »Hjärtats Lära» har en alltför hög flykt för dig, om du själv behöver bistånd och rädes att erbjuda andra din hjälp - låt dig då varnas i tid, du klenmodige; giv dig tillfreds med »Ögats Lära», sådan den av Lagen föreskrives. Uppgiv likväl ej hoppet. Ty om den »hemliga Vägen» är för dig oupphinnelig »i dag», kan den »i morgon» (24) ligga inom räckhåll för dig. Du må veta, att inga bemödanden, icke ens de ringaste - vare sig i rätt eller orätt riktning - kunna försvinna ur orsakernas värld. Till och med den skingrade röken förblir ej spårlös. »Ett hårt ord,

s 51

uttalat i förflutna liv, utplånas icke, utan kommer alltid igen.»* Pepparplantan föder inga rosor, ej heller kan den ljuva jasminens silvervita stjärna förvandlas till törne eller tistel.

Du kan »i dag» skapa dina möjligheter för din »morgondag». Orsaker, som på den »Stora Resan» (25) stundligen utsås, bära var och en sin skörd av verkningar, ty sträng rättvisa styr världen. Med mäktig hand, som aldrig gör ett felgrepp, utskiftar hon åt de dödliga liv av väl eller ve, den karmiska avkomman av alla våra tankar och gärningar i det förflutna.

Tag alltså, du med det tålmodiga hjärtat, så mycket som din förtjänst kunnat samla i förråd åt dig. Var vid gott mod och giv dig tillfreds med din lott. Sådan är din Karma, som råder för hela cykeln av dina jordeliv - sådan deras bestämmelse, som i smärta och sorg födas jämte dig, fröjdas och gråta liv efter liv, bundna vid dina föregående handlingar.

* * * * * * * *

Handla du för dem »i dag», och de skola handla för dig »i morgon».

* Ur Prasanga-skolans föreskrifter.

s 52

Det är ur försakelsens knopp - försakandet av det egna jaget - som den slutliga befrielsens ljuvliga frukt växer fram.

Till undergång dömd är den, som av fruktan för Mara* avhåller sig från att hjälpa sin nästa, rädd att därvid drivas av själviska bevekelsegrunder. Pilgrimen, som skulle vilja svalka sina trötta lemmar i den friska floden, men av rädsla för strömmen icke vågar dyka ned däri, löper fara att förgås av värme. Dådlöshet, grundad på självisk fruktan, kan ej bära annat än ond frukt.

Den, vars fromhet är självisk, lever till intet gagn. Den, som ej fullgör sitt föresatta värv i livet, har levat förgäves.

Följ med livets hjul; följ med pliktens hjul gör din plikt mot släktet och mot fränder, mot vän och fiende, och tillslut ditt sinne för såväl njutningar som smärta. Gälda till fullo den karmiska lagens fordringar. Förvärva dig Siddhier** till ditt kommande jordeliv.

Kan du icke varda en sol, så bliv den ringare planeten. Javäl - är det dig förmenat att lik-

* Frestelsen.

** Se första noten till Fragment I. Ö.a.

s 53

som middagens sol lysa på snöfjällets eviga renhet, välj då, o nybegynnare, en mer anspråkslös bana.

Visa »Vägen» - om än så dunkelt, än så förlorad bland mängden - likasom aftonstjärnan visar dem vägen, vilka tråda sin stig i mörker.

Skåda Migmar*, vars klara »öga» tränger igenom hans rödskimrande slöjor och blickar ut över den slumrande jorden. Skåda huru Lhagpas** »hand», med sin lågande aura, sträckes ut i beskyddande kärlek över hans asketers huvuden. Båda äro nu Nyimas*** tjänare (26), under hennes frånvaro kvarlämnade såsom tysta väktare i natten. Dock voro båda i förflutna världscykler klart lysande solar, och kunna i kommande »Dagar» åter bliva det. Sådana äro den karmiska lagens växlingar av fallande och stigande i naturen.

Du, o lärjunge, må likna dem. Skänk den framåtsträvande pilgrimen ljus och vederkvickelse; sök upp honom, som vet ännu mindre

* Planeten Mars.

** Merkurius.

*** Solen.

s 54

än du; som i tröstlös ensamhet hungrar efter visdomens bröd, jämte det bröd, som närer skuggan; honom, som är utan lärare, utan hopp eller tröst - och låt honom höra Lagen.

Säg honom, du visdoms-sökare, att den som gör högmod och självkärlek till livegna under hängivenheten; den som, ehuru han ännu hänger fast vid tillvaron, dock nedlägger sitt tålamod och sin lydnad för Lagen såsom en ljuvligt doftande blomma vid Shakya-Thubpas* fötter, han varder en Srotapatti (27) redan i detta liv. De Siddhier, som äro fullkomlighetens tecken, må hägra långt, långt i fjärran, men det första steget är dock taget, pilgrimen har ingått i strömmen, och han kan förvärva kungsörnens skarpa syn, den rädda hindens fina hörsel.

Säg honom, du inträdessökande, att sann hängivenhet kan bringa honom åter den kunskap, som en gång i forna liv varit hans. Devasynen och Deva-hörseln vinnas ingalunda under ett kort jordeliv.

Var ödmjuk, om du vill vinna Vishet.

* Buddha.

s 55

Var ännu mer ödmjuk, när du en gång tillkämpat dig Vishet.

Likna havet, som i sig upptager alla strömmar och floder. Havets mäktiga lugn störes icke därav; det förnimmer dem ej.

Tygla med ditt Gudomliga ditt lägre Jag.

Tygla med det Eviga det Gudomliga.

Stor är förvisso den, som dödar begäret.

Ännu större är den, hos vilken det Gudomliga jaget dödat själva kunskapen om begäret.

Vaka över det lägre, att det ej må besudla det högre.

Vägen till slutlig frihet ligger inom ditt JAG.

Den vägen begynner och slutar utanför Jaget (28).

Oberömd av människor och ringa i en Tirthikas (29) stolta ögon är alla strömmars moder; tom, oaktat fylld med Amritas söta vatten, synes i dårars ögon människans yttre form. Och likväl är det heliga landet de heliga flodernas födelseort, och den, som äger Visdom, äras av alla.

Arhater och Vise, med en syn, som av inga gränser vet (30), äro sällsynta såsom Udum-

s 56

bara-trädets blomma. En Arhat födes i midnattens timma, jämte den heliga plantan med nio och sju stänglar (31), det oskuldsvita blomster, som öppnar sig och slår ut i mörker, uppspirat ur den rena daggen och den frusna bädden på snöhöljda fjälltoppar - på höjder, som a ingen syndfull fot någonsin beträdas.

Ingen, o lärjunge, varder en Arhat under det jordeliv, då själen första gången begynner längta efter slutlig befrielse. Dock, du bekymrade, ingen krigare, som erbjuder sig att kämpa i den heta striden emellan det levande och det döda (32), ingen enda nyvärvad stridsman kan någonsin förnekas rättigheten att inträda på den Väg, som leder fram till slagfältet.

Ty antingen vinner han eller faller han.

Om han segrar, skall Nirvana bliva hans. Innan han avkastar skuggan, sitt dödliga omhölje - denna fruktsamma orsak till kval och gränslös smärta - skola människorna i honom ära en stor och helig Buddha.

Och om han faller, även då skall han ej falla förgäves; de fiender han slog i den sista striden, skola ej återvända till liv i den födelse, som härnäst blir hans.

s 57

Men antingen du vill vinna Nirvana, eller är sinnad att kasta ifrån dig lönen (33), låt ej frukten av handling och icke-handling vara din bevekelsegrund, du oförsagde.

Vet, att den Bodhisattva, som utbyter befrielsen emot försakelsen, för att ikläda sig det »dolda livets» lidanden (34), benämnes »den trefalt ärade» o du sökande till tidsåldrars ve och smärta.

VÄGEN är en, lärjunge, ändock den delar sig vid slutet. Av fyra och sju portar utmärkas dess olika stadier. Vid det ena slutet omedelbar salighet - vid det andra fördröjd salighet. Båda äro förtjänstens lön; valet är ditt.

Den Enda Vägen varder tvenne - den öppna och den hemliga (35). Den förra leder fram till slutmålet, den andra till själv-offring.

När för det beståndande offras det föränderliga, då är lönen din, droppen återvänder dit, varifrån den kom. Den öppna VÄGEN leder till den oföränderliga förändringen - Nirvana, det övermåttan härliga tillståndet av absoluthet, den salighet, som ingen mänsklig tanke förmår fatta.

Alltså, den första Vägen är BEFRIELSE.

s 58

Men den andra Vägen är FÖRSAKELSE, och kallas därför »Smärtans Väg».

Denna dolda väg leder Arhaten till outsägligt själave; smärta för de levande döda (36), och hjälplöst medlidande för dem, som drabbas av karmisk vedergällning - ty mot Karmas verkningar drista ej ens de Vise att ingripa.

Ty det är skrivet: »lär dem sky att alstra orsaker; verkningarnas minsta krusning, såväl som deras stora flodvåg, måste du låta hava sin gång».

Den »öppna Vägen» skall, så snart du nått dess mål, leda dig till att förkasta Bodhisattvakroppen, och låta dig inträda uti det trefalt härliga Dharmakaya-tillståndet (37), som är ett förgätande för alltid av världen och människorna.

Den »dolda Vägen» leder jämväl till Paranirvanas salighet - men först vid slutet av tidsåldrar utan tal, under vilka Nirvana många gånger vunnits och förlorats av gränslöst medlidande och förbarmande med vilseförda dödligas värld.

Men det är sagt: »de yttersta skola varda de främsta»; Samyak Sambuddha, förkunnaren

s 59

av läran om fullkomlighetens ernående, gav upp Sitt JAG för världens frälsning genom att stanna vid tröskeln till Nirvana - det rena tillståndet.

* * * * * * * *

Du äger nu kunskap om de två Vägarna. Din tid att välja skall komma, o du trängtande själ, när en gång du nått slutet och gått igenom de sju portarna. Ditt sinne är upplyst. Ej längre är du insnärjd i falska föreställningar, ty du har blivit undervisad om allt. Obeslöjad står sanningen framför dig och blickar dig strängt i ögonen. Hon säger:

»Ljuvliga äro för Jaget vilans och befrielsens frukter; ljuvligare ändock en lång och bitter pliktuppfyllelses frukter. javäl, försakelse för andras, för lidande medmänniskors skull.»

Han, som varder Pratyeka Buddha (38), bugar sig blott inför sitt eget Jag. En Bodhisattva, som vunnit drabbningen, som håller dess pris i sin hand, och dock i sitt gudomliga medlidande säger:

»För andras skull avstår jag från denna stora

s 60

belöning» - han fullbordar den större försakelsen.

En VÄRLDSFRÄLSARE är han.

* * * * * * * *

Si! Salighetens mål samt smärtans långa Väg bida längs bort vid slutet. Du kan välja endera, du som går att möta sorg och ve alltigenom kommande tidscykler...

OM VAJRAPANI HUM

s 61

NOTER TILL FRAGMENT II

(1) Det buddhistiska lärosystemets två skolor, den esoteriska och den esoteriska, kallas resp. »Hjärtats Lära» och »Ögats Lära». Den förra har fått sitt namn därav, att den utgått från Gautama Buddhas hjärta, varemot »Ögats» lära var ett verk av hans huvud eller hjärna. Den förra kallas även »sanningens insegel» eller »det rätta inseglet» - en symbol, som återfinnes på nästan alla esoteriska verk.

(2) »Kunskapens träd» är en titel, som av Bodhidharmas (Visdomsreligionens) bekännare gives åt dem, som nått höjden av mystiskt vetande - adepter. Nagarjuna, Madhyamika-skolans stiftare, kallades »Drakträdet», emedan draken står som en symbol för visdom och kunskap. Trädet vördas, emedan det var under Bodhi-(visdoms)-trädet som Buddha mottog pånyttfödelsen och den inre upplysningen, höll sin första predikan och slutligen dog.

s 62

(3) »Det Hemliga Hjärtat» är den esoteriska läran.

(4) »Diamantsjälen», »Vairasattva», en benämning på den högsta Buddha, »alla mysteriers herre», även kallad Vajradhara och AdiBuddha.

(5) SAT, den enda, eviga och absoluta verkligheten och sanningen; allt annat är endast sinnesvilla.

(6) Enligt Shin-Siens lärosystem, vilket säger, att människosinnet liknar en spegel, som drager till sig och återspeglar varje stoftgrand och därför, just som spegeln, måste tillses och avdammas varje dag. Shin-Sien var den sjätte Patriarken, som i Norra Kina meddelade kunskap i Bodhi-

dharmas esoteriska läror

(7) Det reinkarnerandeJAGET kallas av nordbuddhisterna »den verkliga människan», som efter föreningen med sitt Gudomliga jag varder en Buddha.

(8) »Buddha» betyder »upplyst».

(9) Se not 1. Den stora hopens exoteriska buddhism.

(10) Dessa ord stå vanligen som ingångsspråk i buddhismens heliga skrifter, och därmed

s 63

menas, att det efterföljande har upptecknats efter direkt muntlig tradition från Buddha och Arhaterna - dennes närmaste lärjungar och efterföljare.

(11) Så tilltalar Rathapala, den stora Arhaten, sin fader i legenden Rathapala Sutrassanne. Men då alla dylika legender äro allegoriska (så t.ex. har Rathapalas fader ett boningshus med sju dörrar), förklaras därav den förebråelse, som här riktas emot dem, vilka taga legenderna efter orden.

(12) Det »Gudomliga jaget», den »sjunde» principen.

(13) Våra lekamliga kroppar kallas »skuggor» i vissa österländska skolor.

(14) En eremit, som drar sig tillbaka ut i vildmarken och lever i skogen, när han bliver en Yogi.

(15) Julay är den kinesiska termen för Tathagata, en benämning, som i Tibet gives åt varje Buddha.

(16) Alla traditioner inom såväl Nord - som Syd-buddhismen överensstämma däri, att Buddha övergav eremitlivet, så snart han fått lösningen på tillvarons gåta - dvs. då han

s 64

mottagit den inre upplysningen - och därefter offentligen undervisade människorna.

(17) Varje andligt JAG är en stråle, utgången från en »planet-ande», enligt den esoteriska läran.

(18) »Personligheter», fysiska kroppar, s.k. »skuggor», äro av försvinnande art.

(19) Förnuftet (Manas), den tänkande principen eller JAGET hos människan, hänföres till

»kunskapen» själv, emedan de mänskliga JAGEN kallas Manasa-Putras, Världsförnuftets söner.

(20) Se Fragment III, not 34 och följande.

(21) Se dito dito.

(22) Shangna-dräkten, så kallad efter Shangnavesu från Rajagriha. Han var den tredje av de stora »Patriarkerna», såsom orientalisterna bruka kalla de 33 Arhaterna, vilka först spredo kännedomen om buddhismens läror. Med »Shangna-dräkten» menas sinnebildligt det förvärvande av visdom, varigenom inträde vinnes i tillintetgörelsens (av personligheten) Nirvana. Bokstavligen: neofyterns invigningsdräkt. Ekdins omtalar, att detta »grästyg» bragtes till Kina från Tibet under Tangdynastien. Såväl den kinesiska som den tibetanska legenden förmäler,

s 65

att - »när en Arhat födes, finnes denna planta växande på ett rent ställe».

(23) Att »använda Paramita-vägen» betyder att bliva en Yogi i avsikt att framdeles varda en asket (dvs. en som »dödat köttet och dess lustar». Ö.a.)

(24) »I morgon» betyder nästa återfödelse eller reinkarnation.

(25) Den »Stora Resan» är hela den fullständiga världscykeln eller världsdagen under en s.k. »Rund».

(26) Nyima, solen i den tibetanska astrologien. Migmar eller Mars symboliseras av ett »öga», och Lhagpa eller Merkurius av en »hand».

(27) Srotapatti, eller »den som ingår i strömmen» till Nirvana, kan svårligen, såvida han ej når fram till målet på grund av alldeles särskilda orsaker, komma dit i ett jordeliv. En »chela» säges vanligen börja det mödosamma uppåtstigandet i ett liv, och ej sluta det förrän i sin sjunde efterföljande återfödelse.

(28) Avser det personliga, lägre »jaget».

(29) Tirthikas äro brahminska sekterister, som bo »på andra sidan» Himalaya, och som kallas

s 66

»otrogna» av buddhisterna i det heliga landet, Tibet, samt vice versa.

(30) Det »obegränsade seendet» är den psykiska, översinnliga synförmågan. En Arhat säges kunna »se» och veta allt lika väl på avstånd som på nära håll.

(31) Se ovan, not 22: Shangna-växten.

(32) Det »levande» är det odödliga Högre jaget, och det »döda» är det lägre, personliga jaget.

(33) Se Fragment III, not 34.

(34) Det »dolda livet» är att leva som Nirmanakaya.

(35) Den »öppna» och den »hemliga Vägen» - om den förra, den esoteriska, kan varje lek-

man erhålla undervisning, då däremot den senares beskaffenhet först vid initiationen kan

meddelas.

(36) De, som äro okunniga om de esoteriska sanningarna och den högre visdomen, kallas

»levande döda».

(37) Se Fragment III, not 34.

(38) En Pratyeka-Buddha är en sådan Bodhisattva, som eftersträvat och även kunnat nå

»Dharmakayadräkten» efter en serie av jorde-

s 67

liv. Utan att bekymra sig om eller söka avhjälpa mänsklighetens lidanden, alltså endast och allenast för att själv vinna salighet, inträder han i Nirvana och - försvinner ur människors åsyn och hjärtan. I Nord-Buddhismen är uttrycket »Pratyeka-Buddha» liktydigt med andlig själviskhet.