TEOSOFISKA SAMFUNDETS TRE SYFTEN
1. att bilda en kärna av mänsklighetens
allmänna broderskap utan åtskillnad med avseende på
ras, trosbekännelse, kön, samhällsställning eller
hudfärg.
2. att uppmuntra jämförande studier i religion, filosofi
och vetenskap.
3. att utforska oförklarade naturlagar och människans
latenta krafter.
DET FÖRSTA SYFTET: BRODERSKAP
Teosofiska Samfundets tre syften utgör grunden
och ger inriktningen för samfundets arbete. Det första
lyder:
Att bilda en kärna av mänsklighetens
allmänna broderskap utan åtskillnad med avseende på
ras, trosbekännelse, kön, samhällsställning eller
hudfärg.
När Teosofiska Samfundet bildades 1875 var rasism, religiös
intolerans, rättslöshet för egendomslösa,
västerlandets imperialism och vita människors förakt
för de färgade, allmänna företeelser och
ifrågasattes av ytterst få. Broderskapsidén - utan
några förbehåll - som blev föreskriven som
Teosofiska Samfundets första syfte, var då en
revolutionerande tanke som även väckte motstånd. I
dag är alla människors lika värde allmänt
accepterat, åtminstone i teorin, även om det fortfarande
är långt kvar till ett praktiskt förverkligande av
detta. Det finns organisationer och enskilda som arbetar i en anda av
broderskap, och orden "frihet, jämlikhet, broderskap" finns
på många politiska partiers program.
I Förenta Nationernas deklaration om de
mänskliga rättigheterna lyder första punkten:
"Alla människor är födda fria
och lika i värde och rättigheter. De är utrustade med
förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en
anda av broderskap."
Har då Teosofiska Samfundets första syfte, att bilda en kärna av mänsklighetens allmänna broderskap, utan några inskränkningar - någon uppgift att fylla i dagens värld? Enligt teosofin är broderskap livets lag. Broderskapslagen har sin grund i tillvarons enhet. Allt som är, alla former i universum, från atomer till galaxer, är olika uttryck för en och samma andliga kraft som är tillvarons grund och yttersta orsak. Denna kraft kallas ofta i teosofisk litteratur för "den yttersta verkligheten". Den uttrycker sig själv periodiskt i materiella former som utvecklas från enkla till mer sammansatta, från omedvetna till mer och mer medvetna enheter.
Varje människa är ett unikt uttryck för den kraften. Hon är i grunden en andlig varelse som utvecklas under många jordeliv till allt större medvetande. Hon lär sig att använda sina inne-boende förmågor och krafter och blir i stigande grad medveten om sin samhörighet med allt liv. Människan lär sig att ta sin frihet i besittning och att bära det ansvar som följer av friheten. Detta betyder djupast sett, att människan genom sitt sätt att leva uttrycker sitt innersta väsen i harmonisk samverkan med naturen och med andra människor.
Att bilda en kärna av mänsklighetens allmänna broderskap innebär att man ser på livet och på människan från detta djupa, allomfattande perspektiv. Då förlorar olikheterna i fråga om ras, kön, begåvning, samhällsställning, religion, politisk ideologi osv. sin betydelse och kvar blir broderskap som en kärleksfull lag som omfattar hela skapelsen. Teosofiska Samfundets första syfte pekar mot ett sådant broderskap. De svåra problem som världen upplever i dag har ytterst sin grund i frånvaron av broderskap mellan nationer, grupper och individer och på en bristande vördnad för naturen. Att bilda en kärna av mänsklighetens broderskap utan hänsyn till några olikheter, och i medvetande om livets andliga natur, är lika påkallat nu som det var när samfundet bildades. Nu liksom då kallar Teosofiska Samfundet sina medlemmar att bilda en sådan kärna.
DET ANDRA SYFTET:
"Att uppmuntra jämförande studier i
religion, filosofi och vetenskap".
Man skulle kunna säga att teosofi
är religion, filosofi och vetenskap på samma gång.
Detta trefaldiga sätt att närma sig teosofins
innehåll antyder att det handlar om helheten, om universum och
om människan. Att förstå vad teosofi är
kräver ett sinne som är på samma gång
vetenskapligt, filosofiskt och religiöst.
Att ha ett vetenskapligt sinne innebär att iaktta och acceptera såväl fysiska som psykologiska fakta, men det betyder inte att vi måste äga den vetenskapliga kunskapen totalt. Man kan ju vara vetenskaplig till sin läggning utan att därför studera vetenskap, ty vetenskap betyder att vara objektiv och att se till skäl och orsakssammanhang, att vara exakt och logisk. Vi behöver alla ett sådant sinne, ett sådant sätt att närma oss den sanning som teosofin återspeglar. Denna vetenskapliga inställning utgör emellertid inte något hinder för teosofin att gå bortom vetenskapen. Ty förutom alla data och fakta finns det ytterligare något att erfara.
Att ha en filosofisk syn på tingen är inte liktydigt med att vara filosof. Filosofin studerar den universella processen. I universum, i naturen står ingenting någonsin stilla, ingenting är oföränderligt. I denna väldiga process står varje förlopp i relation till det förflutna och det kommande. Det rör sig inte om utveckling i vetenskapsmannens begränsade mening. Utveckling ur ockult synpunkt är en allomfattande process. I vår teosofiska litteratur talas det om en involutions- och en evolutionsprocess - det som "involverat" manifesterar sig och "evolverar" därefter, dvs. utvecklas. Inom filosofins ram ryms även kunskapsfrågor och begrepp som rättvisa, dygd, moral etc. Däri ryms även utforskning av psykologiska tillstånd och människors mystiska erfarenheter. Och slutligen finns det ett otal filosofiska skolor och teorier alltifrån materialism till transcendental idealism. Generellt kan sägas att filosofin sysslar med det mänskliga medvetandet och tanken. Vi behöver ett sinne som ser allt i rätta proportioner och i rätt perspektiv, så att det sanna, egentliga värdet framträder.
Varje religion har sin teologi med vissa föreställningar om t ex den transcendentala gudomen. Teosof är den som inte utan vidare accepterar dessa föreställningar utan är beredd att undersöka dem närmare och som är redo att acceptera Sanningen varifrån den än kommer. De flesta religioner har något att säga om livets och universums ursprung, om tillstånden efter döden osv. Den teosofiska inställningen innebär att man studerar, överväger och försöker förstå dessa problem och inte enbart godtar auktoriteter. Varje religion erbjuder normer för livsföringen och kanske krav på att man skall följa en viss disciplin. Men religion är också något annat och kan betyda en känsla, en erfarenhet som inte i första hand är uttryck för en bestämd religion i organiserad form.
Religiös erfarenhet kan sägas vara att erfara självuppgivelse, att förnimma vördnad och ödmjukhet, absolut tillit till och absolut förtroende för något som man överlämnar sig till. De olika idéer som religionen framställes genom, är som en klädnad som döljer det väsentliga. Detta väsentliga kan man nå genom en omdanande erfarenhet, ty vilken bild det än är fråga om - hämtad från kristendomen, hinduismen eller någon annan religion - så uppväcker den likartade känslor och djupa erfarenheter. Det väsentliga med religionen är att den slår an en ton i vårt väsen som annars inte skulle ljuda. Om vi inte förstår denna religiösa eller andliga sida, förstår vi inte heller teosofins väsensart.
En syntes:
Vi utgår från vetenskapen, som lär oss
förstå det som vi kan iakttaga. Sedan går vi vidare
till filosofin, som sysslar med livet och medvetandet i
allmänhet, och därifrån går vi så vidare
till vissa speciella erfarenheter, vissa sätt på vilka
medvetandet fungerar, vissa aspekter av medvetandets natur och om
möjligt även till totaliteten av alla tänkbara
aspekter. Allt detta passar in i en helhetsbild och det är
därför som vi kan beskriva teosofin som en syntes av alla
dessa olika delar. Teosofi är vetenskap, filosofi och religion
men inte en avgränsad, speciell religion i konventionell mening,
utan en hjärtats religion.
DET TREDJE SYFTET
"Att studera oförklarade naturlagar och
människans latenta krafter".
Denna tredje programpunkt omfattar ett mycket
stort område och har två skilda aspekter. Den första
av dessa representerar både oförklarade naturlagar och
latenta förmågor hos människan. Häri ingår
bl.a. olika slag av klärvoajans, vidare att lämna kroppen
med viljans hjälp, att utanför kroppen färdas i
rummet, levitation, psykometri, materialisationer och att låta
materia passera genom materia. De flesta av oss har ingen av dessa
förmågor. Vi kan läsa om det bl.a. i den teosofiska
litteraturen, och det vidgar då vår förståelse
för hur tillvaron är beskaffad, att det finns andra
världar av subtilare materia än den fysiska och att dessa
olika världar finns samtidigt och genomträngande varandra.
Vi kan förstå sammanhang som annars skulle vara
oförklarliga. Att själv förvärva sådana
psykiska förmågor är emellertid en annan sak. Den som
själv vill forska och för detta ändamål utveckla
egna förmågor bör tänka på två
saker. Den ena är att även för den som har en speciell
träning och utbildning för att forska i den psykiska
världen är det svårt att vara säker på
resultatet. En person som är psykisk eller klärvoajant
säger kanske att han ser det eller det, men det han ser är
kanske bara projektioner av något, som redan finns i hans
undermedvetna och som han skapar tankeformer av och
visualiserar.
Vi bör också komma ihåg att det i detta slag av forskning ofta finns en personlig önskan att uppnå något slag av psykisk förmåga. Sådana intressen leder oss ofta bort från självförståelse och från sanningen om oss själva. Inte sällan är motivet själviskt, och även om det inte är det ligger det mycket nära till hands att man börjar känna sig betydelsefull. Vi avlägsnar oss då från den öppenhet och stillhet, som är viktig för självkännedom och för att kunna förstå livet på ett djupare sätt. Vi tror kanske att vi kunde hjälpa bättre och vara till större nytta för våra medmänniskor, om vi t.ex. var klärvoajanta eller hade någon annan psykisk förmåga. Men är det så säkert? Kanske vi kan vara till hjälp lika mycket eller mera genom att lyssna, försöka förstå, sätta oss in i andras situation och temperament och framför allt genom vår medkänsla och sympati.
Vad för slags medvetande eller sinne behöver vi för att utforska och studera det område som ligger utanför eller bakom det, som de flesta av oss kan iakttaga? Därmed har vi kommit in på den andra aspekten av den tredje programpunkten. Vi behöver ett sinne som är sanningsenligt i striktaste bemärkelse, även i vårt vardagliga liv. Vi måste kunna undersöka utan att göra undanflykter, inte förgylla upp något som kan vara obekvämt för oss själva, inte projicera idéer som är produkter av vårt eget medvetande. Vi behöver ett objektivt sinne, som ser fakta som de är, så att vi inte i fantasin skapar om dem till något som de inte är. Vi behöver vara logiska och exakta för att kunna närma oss sanningen.
Ett sådant sinne ger oss - som N. Sri Ram framhållit - möjlighet att "studera naturen i dess helhet, inte bara det som tycks hända på ytan, utan också alla dolda lagar och processer. Detta studium kan bli underbart upplysande om det tas på allvar. I stället för att observera naturens ytaspekt ser vi in i dess hjärta och ser vad som ligger under ytan. I ett sådant studium kan vi alla ta del."
Denna text är skriven av tre medlemmar i svenska
sektionen.
Stockholm 1987
|
|
|
|