De chockerande händelserna den 11 september har påverkat alla amerikaner och säkert människor i hela världen. Under sådana omständigheter är det naturligt att teosofer söker sig till de teosofiska grundlärorna, den tidlösa visdomen, för att försöka förstå vad som har hänt och hur man kan svara på det.
Teosofin säger att alla människor är medlemmar av en enda familj, att det finns en övergripande Plan som styr evolutionen, och att universum genomströmmas av gudomlig intention, ordning och kärlek. Men den säger oss också att saker ibland kan gå snett därför att mänskliga varelser har privilegiet och bördan av självständigt handlande; och genom ignorans och själviskhet, använder vi människor denna handlingsfrihet fel, ibland förskräckligt fel.
Teosofin säger oss inte hur vi ska använda dess tidlösa grundläror i någon given situation. Varje person måste själv ta ställning utifrån den speciella situationen. Och det måste också varje mänskligt samhälle göra. Vid tidigare nationella prövningar har några teosofer vidhållit en samvetsgrann vapenvägran utifrån ståndpunkten att allt dödande är av ondo; några andra teosofer har blivit yrkesverksamma militärer, gått ed på att försvara sina landsmän på bekostnad av sitt eget liv eller livet på dem de måste slåss emot. Bra och rationella människor fattar olika beslut om vad som är den bästa att göra i olika givna situationer, och vi måste respektera andras beslut även om de skiljer sig från våra egna.
En av de största andliga vägvisarna för mänskligheten är Bhagavad Gita, i vilken hjälten, prins Arjuna, ställs inför ett moraliskt dilemma; ska han slåss eller ej i ett slag vars mål är att försvara oskyldigas liv och rättigheter men som medför att han kommer att döda människor av sin egen familj. Budskapet i Gita är att Arjuna måste ta sitt beslut utifrån sin kunskap om universums ordning, en tillförsikt till det goda som styr allt liv och ett absolut åsidosättande av allt som kan tänkas vara till hans personliga fördel eller välfärd. Det budskap som gavs till Arjuna ges också till oss.
Ingen av oss är allvetare, så ingen av oss kan säga vad som verkligen är den bästa handlingen för oss själva och för andra. Vi kan bara rannsaka vårt hjärta, lyssna på det svar vi får där, och handla inte av rädsla eller hat utan av en djup och ödmjuk känsla för att det vi tror på är det rätta.
På morgonen den 11 september, efter att de hemska nyheterna från New York, Washington och Pennsylvania hade börjat komma, satt jag vid mitt skrivbord och arbetade med ett projekt som inte hade något med den pågående krisen att göra. Vår arkivarie, Glenda Gingras hade plockat fram en del gamla brev från korrespondens som en tidigare president för den amerikanska sektionen, Dora Kunz, haft och som berörde projektet jag höll på med. Många medlemmar skriver till samfundet för att få råd angående personliga problem, och det är en av den nationella presidentens arbetsuppgifter att besvara dem. Ett sådan brev kom till Dora 1975, det uttryckte avsändarens rädsla för attacker från illasinnade krafter. Så här svarade hon, i ord som är tillämpliga för oss också i vår situation:
Jag är ledsen att du och din vän är koncentrerade på och så oroliga för illasinnade krafter. Jag personligen tror att ju mer man oroar sig över dessa negativa krafter ju mer öppnar vi oss själva för obehagliga influenser. Jag tror att om man koncentrerar sig på ädla tankar och på ett positivt sätt försöker agera med välvilja och inte rädsla, så är det det bästa skyddet mot dessa illasinnade krafter. . . . I världen finns alltid en universell och fredlig kraft, och om vi tänker på den och gör oss till instrument för den, kan vi övervinna alla negativa reaktioner.
I vår nuvarande situation är vi såsom Arjuna vid slaget vid Kurukshetra i Bhagavad Gita. Som den gudomlige körsvennen Krishna sa till Arjuna, att inte handla är också en handling. Så vi har inget annat alternativ än att handla. Precis som Arjuna måste vi emellertid handla på rätt sätt, med rätt motiv och i rätt sinnesstämning. Och det var vad Dora skrev om.
I vår nuvarande situation är det absolut nödvändigt att vilken handling vi än, som individer eller kollektivt som en nation, företar oss, måste vi göra det väl medvetna om allt livs enhet, universums ordning och meningen med livet. Och det är mycket viktigt att vi handlar i ödmjukhet, och inte glömmer den mänskliga visdomens begränsning som vi delar med våra bröder och systrar runt hela klotet. En bra övning är att ofta repetera Annie Besants Universella Åkallan och hela tiden hålla dess budskap i minnet:
O dolda Liv, vibrerande i varje atom,
O dolda Ljus, skinande i varje skapelse,
O dolda Kärlek, omslutande allt i ett,
Må var och en som känner sig som ett
med Det
Veta att de också är ett med varje
annan.
Frid till alla varelser.
Hämtat från amerikanska sektionens hemsida.
Öv. IBW