 Henry Olcott 1875-1907 | Henry Steel Olcott (1875 - 1907) 1874 möttes Olcott och Helena Petrovna Blavatsky (HPB). Olcott skulle i egenskap av journalist undersöka några spiritualistiska fenomen som HPB var inblandad i. Tillsammans med HPB grundade Olcott TS 1875 i New York. Förenklat kan man säga att HPB stod för det andliga budskapet och Olcott för organisationens uppbyggnad. Han utarbetade en demokratisk konstitution för samfundet som gjorde det möjligt för medlemmar att fortsätta med sitt medlemskap även om de inte accepterade grundarnas personliga åsikter. I sitt installationstal förklarade Olcott att i framtiden skulle en opartisk historiker inte kunna Olcott var journalist, jurist, jordbrukare och undersökte psykiska fenomen. Hans mod och integritet var orsaken till att han fick i uppdrag att undersöka bedrägerier inom den amerikanska armén, en omfattande utredning som tog fyra år. Han var en pionjär inom många områden, inte bara inom jordbruk. 1876 organiserade han den första kremeringen i USA. Han utövade healing och hjälpte tusentals genom sin gåva. Olcott bidrog på ett enastående sätt till återuppväckandet av buddhismen på Ceylon. Där är han fortfarande ihågkommen och uppskattad. Han var även engagerad i undervisningen av fattiga barn i Indien och Ceylon. Olcott reste mycket över hela världen och besökte Sverige två gånger. Ett av hans mest bestående bidrag var köpet 1882 av området i Adyar för det internationella högkvarteret. Här grundade han 1886 Adyar Library and Research Center, med antikens välkända bibliotek i Alexandria som förebild. I sina samlade verk Old Diary Leaves ger Olcott en inblick i samfundets utveckling och äldsta historia.
|
|
 Annie Besant 1907-1933 | ||
| Annie Besant (1907 - 1933) (1847-1933) Samfundets andra president Annie Besant var stridbar och kämpade för många frågor. Hon fick en bra uppfostran. När hon var 19 år gifte hon sig med en ung präst och fick två barn. Efter några år och mycket religiöst grubblande blev det till slut omöjligt för henne att stanna kvar i kyrkan och hon lämnade sin konservative man. Innan hon blev medlem i TS arbetade hon framgångsrikt för sociala och pedagogiska reformer i England. Hon var socialist och arbetade bl.a. för barnbegränsning, kvinnans rättigheter och kvinnlig rösträtt. Hon bidrog till införandet av gratis bespisning av undernärda barn och gratis sjukvård i folkskolorna. Teosofin kom hon i kontakt med genom att hon ombads recensera Den Hemliga Läran (DHL). Mötet med HPB blev avgörande. Annie Besant fortsatte i hennes fotspår. 1908 grundade hon Theosophical Order of Service (TOS), vars målsättning är att tillämpa det teosofiska synsättet på alla olika delar av livet. Hon hade en global inställning. I sitt installationstal som president för TS uppmuntrade hon till en "fullständig tolerans av alla olikheter". Hennes bidrag till Indiens politiska frigörelse och kulturella pånyttfödelse var betydande och folk kom i tusental för att höra henne tala. Hon har varit och är fortfarande mycket uppskattad i Indien, bl.a. genom många statyer av henne. Hon var en gudabenådad talare och också en av huvudtalarna vid Parliament of World Religions i Chicago 1893. I förordet till DHL hade HPB nämnt att det på 1900-talet skulle komma en mer framstående elev som ytterligare skulle fördjupa visdomstraditionens läror. 1909 upptäckte Besants kollega C.W.Leadbeater den unge Krishnamurti på stranden i Adyar i Madras (nuvarande Chennai). 1911 grundade Besant och Leadbeater ordern Stjärnan i Öster runt Krishnamurti. Annie Besant uppfostrade Krishnamurti, som hela sitt liv hyste stor kärlek till henne. Hon hävdade att "mångfald berikar rörelsen, så länge som kärleken härskar och medkänsla råder". Annie Besant skrev många värdefulla böcker. Inte alla har översatts till svenska. En nyutkommen bok 'Tankens Kraft' bygger på hennes bok 'Tankekraft'.
|
||
 George Arundale 1934-1945 | George Sydney Arundale (1934 - 1945) (1878- 1945) Han uppfostrades i England och Tyskland och tog akademisk examen i Cambridge. 1881 blev Arundale teosof och reste till Indien 1902 där han sedan verkade under större delen av resten av sitt liv. George Arundale var som en son för Annie Besant. Han arbetade mycket nära henne med program för utbildning och kultur i Indien. Han inspirerade många lärare och betonade vikten av utbildning. Som pojke i London hade den unge George kontakt med HPB och hon gav honom en chokladask. Mötet med HPB ledde till att Arundale engagerade sig i att hjälpa unga människor. Han hade en pondus som upplevdes i hela samfundet och också en bestående känsla för humor. Teosofin var för honom en levande realitet och också mycket praktisk. 1920 var Arundale 42 år gammal och han gifte sig då med Srimati Rukmini Devi som var 16 år. Det blev nästan skandal på grund av åldersskillnaden och genom att han var engelsman och hon indiska. Rukmini kom från en teosofisk familj. Hon kom att göra en banbrytande kulturell insats genom att återuppliva den klassiska indiska dansen Bhahatanatyam. Rukmini följde med Arundale på hans många resor runt världen. Båda var mycket intresserade av ungdomar och bägge hjälpte till att bilda 'Världsfederationen av unga teosofer' 1935. Arundale var president för TS under krigsåren (1939 1945). Han uppmuntrade unga människor att hjälpa de milliontals personer som dog i kriget genom att arbeta med de döda på högre plan. Hans motto var: "Tillsammans om och på olika sätt" och han förespråkade en odogmatisk framställning av teosofin. Arundale skrev många böcker, bl.a. You, Mount Everest, Kundalini och Lotus Fire. |  C Jinarajadasa 1946-1953 | Curupullage Jinarajadasa (1946 - 1953) (1875-1953) Jinarajadasa kallades kärleksfullt broder Raja. Han var välkänd som föredragshållare och författare och han betonade teosofins estetiska sida. Broder Raja upptäcktes av Leadbeater i Ceylon. Han utbildades i Cambridge och blev lingvist. Bland mycket annat föreläste han på spanska och portugisiska i många länder i Sydamerika. Jinarajadasa ledde återuppbygganden av TS i Europa efter kriget. Han stödde Förenta Nationerna och under hans tid som president anslöts samfundet för en kort period till FN som en icke-statlig organisation. Broder Raja var särskilt intresserad av teosofins historia och hade forskat mycket i arkiven. Han gav ut "The Golden Book of the Theosophical Society". I sin bok "The New Humanity of the Intuition" framför han sin syn på mänsklighetens framtida utveckling. Jinarajadasa var en talangscout. Han förde samman unga medlemmar från olika delar av världen så att de fick kontakt med varandra. Han grundade också den Mystiska Stjärnans ritual, som hyllar alla religioners grundläggande enhet. Teosofin var för honom en 'glädjefull upplevelse'. Det var en viljestark person med stor pliktkänsla. På ett kort i hans arbetsrum stod 'Jag är det arbetet. Det arbetet är jag.' I ett föredrag som Jinarajadasa höll i Sydney 1922, 'The Religion of the Artist' eller Konstnärens religion uttalar sig Broder Raja om konstens betydelse. Han säger bl.a.:
inre. Det lönar sig alltså att utveckla den inre konstnärliga instinkten även om man inte är en skapande konstnär själv.
|
 N Sri Ram1953-1973 | Nilakanta Sri Ram (1953 - 1973) (1889-1973) N.Sri Ram visade mot en annorlunda dimension av teosofin. Hans bidrag representerar en ny uppfattningsförmåga uppväckandet av medvetandet till den buddhiska planet eller intuitionsplanet. För Sri Ram var teosofin visdom i handling. I sina kommentarer till hans första besök i USA 1948 säger Joy Mills, en framstående amerikansk teosof, följande "En enastående person. En framtoning av mildhet, en tyst kraft." N.Sri Ram var president 1966 vid världskongressen i Salzburg i Österrike med lugn inneboende värdighet och tyst och värdig auktoritet. Under den tid han var president uppfördes den nuvarande byggnaden som rymmer Adyar Research Library and Research Center. N.Sri Ram reste över hela världen, han var mycket lärd och han var en sann teosof. Hans tankar och skrifter liknar aforismer och han högaktade Krishnamurti och hans tankegånger. Sri Rams skrifter betonar möjligheten att medvetandet skulle kunna utveckla sin egen inre natur till ett tillstånd av visdom och kärlek. Alla som kom i kontakt med honom påverkades djupt av hans mildhet, visdom och osjälviskhet. Sri Ram skrev ett antal böcker. Vi återkommer så ofta till hans Tankar och Meditationer som inspirationskälla. Därifrån kommer följande visdomsord: 'Visdom är inte kunskap utan ligger i det bruk vi gör av kunskap. Den uppstår ur kunskap, som leds av kärlek. Att använda kunskap med godhet är att låta den stråla med ett värde som återspeglar Evigheten i tiden.' Sri Ram säger vidare: *För det materialistiska sinnet är teosofin i bästa fall ett logiskt schema. För det vagt mystiska sinnet är den ett överflödigt studium, ty mystikern är nöjd med sin poesi, med att glädjas åt en inre förnimmelse. Men för ockultisten som dyker ner i det subjektiva för att genomtränga det på ett objektivt sätt, för att nå verklig insikt, utvecklar teosofin en ordnad oändlighet.'
|
|
 John Coats 1973-1979 | John Balfour Symington Coats (1973 - 1979) (1906-1979) Förutom engelska talade John Coats tyska och franska och han hade en internationell framtoning. 1932 mötte han på ett café i Österrike en okänd person som berättade för honom om teosofi. John blev medlem och verkade sedan hela sitt liv för teosofin i olika sammanhang. John Coats var mycket älskad av unga människor och han uppmuntrade dem i deras arbete för samfundet. Han besökte många gånger de unga teosofernas sommarläger. John Coats var president för världskongressen i New York i november 1975 som uppmärksammade samfundets hundraårsjubileum. Boris de Zirkoff, syskonbarnbarn till HPB, bjöds in som främsta föreläsare. Joy Mills minns att vid den officiella banketten vid det tillfället ville John ha en tom stol mitt på bordet "tillägnad de stora". "Det blev en närvaro, en tystnad", minns Joy, "som ingen som var där glömmer". Coats var utåtriktad och omfamnade bokstavligen alla. Han var en passionerad talare, hyste stor kärlek till mänskligheten och reste många gånger runt i den teosofiska världen. I hundraårsjubileets nummer av The Theosophist (oktober 1975) skrev Coats: "Låt över hela världen kärleken till makt ersättas av kärlekens makt." 'Vad är en kärna av allmänt broderskap?', är titeln på en artikel av John Coats, första gången införd i The Theosophist 1974. Den präglas av den hängivenhet och pliktkänsla som är gemensam för alla presidenterna. Därför följer här några utdrag:
|
 Radha Burnier1980- | Radha Sri Ram Burnier (1980 - ) (f.1923) Radha Burnier valdes till president 1980 och har sedan dess blivit omvald. Hon är dotter till Sri Ram och föddes i Adyar. Radha har varit elev i Kalakshetra och studerat klassisk indisk dans. Detta ledde till att hon medverkade med en dansuppvisning i Jean Renoirs film The River. Hon studerade sanskrit och har en MA examen från Benares Hindu University. Radha betonar vidomsaspekten i de teosofiska lärorna och hennes grundtanke är mänsklig pånyttfödelse. En av hennes böcker heter också Human regeneration. Hon ser teosofin som visdomsreligionen, ett uttryck som användes av HPB i hennes skrifter. Radha förespråkar ett levnadssätt som innefattar studier som fördjupar, medvetenhet (self-awareness) som renar, och tjänande som leder till kärlek. Radha lever disciplinerat och enkelt och i ett hus nära havet i Adyar. Hon älskar djur. Radha har rest runt i världen ett flertal gånger. Till medlemmar och allmänheten delar hon med sig av sin insikt i mänskliga förhållanden och hur det mänskliga sinnet skall kunna komma ifrån den besvärliga situation som det befinner sig i. Hon har varit ordförande och president för tre teosofiska världskongresser: 1982 i Nairobi, 1993 i Brasilia och 2001 i Sydney. Nästa världskongress hålls i juli 2010 i Rom. Radha innehar en mängd förtroendeposter inom olika teosofiska organisationer både i Indien och i andra delar av världen. Krishnamurti och Radha var nära vänner och hade god kontakt. 1980 bjöd hon honom till Adyar och de gick tillsammans från TS huvudingång till stranden där Krishnamurti upptäcktes av C.W.Leadbeater 47 år tidigare.
Allmänt broderskap är hörnstenen. Varje på varandra följande president har på sitt eget individuella sätt slagit an samma väsentliga grundton. Teosofiska samfundet finns för att hjälpa människor att inse den djupa sanning som ligger i allmänt broderskap; att mänskligheten, i sitt innersta väsen och i sitt hjärta, för evigt är en familj i sin fascinerande mångfald av trosuppfattningar, kulturer och drömmar. För att uppnå detta mål är det absolut nödvändigt med tankefrihet eftersom "det inte finns någon lära, ingen åsikt som lärs ut eller innehas av någon som helst, som på något sätt är bindande för någon medlem i samfundet, ingen som någon medlem inte är fri att acceptera eller förkasta". Gemensamt för alla presidenterna är en stor hängivenhet. En levande tråd löper genom deras bidrag, trots olikheterna i temparament och livsinställning: och det är en vördnad och ett engagemang för allmänt broderskap, tankefrihet och teosofin som levande visdom.
|