Inget jordeliv är isolerat. Det är ett barn av de föregående liven och förälder till de kommande.

Varje tanke, varje gärning och varje omständighet hänger samman med det förflutna och skall påverka det kommande.

Det finns ingen tillfällighet eller slump. Att händelser verkar komma plötsligt, från tomma intet, är illusoriskt och beror på vår bristande kunskap.

Den som är okunnig om de fysiska naturlagarna ser naturhändelser som orsakslösa, och resultaten av okända naturlagar som "underverk".

På samma sätt betraktar många människor moraliska och andliga händelser som orsakslösa, och och kallar resultaten av dessa okända moraliska och andliga lagar för "tur" eller "otur".

Naturlagarna bestämmer de villkor under vilka all verksamhet måste försiggå, men de föreskriver inte verksamheten. Den inre människan är därför alltid fri, fast hon i sin yttre verksamhet är begränsad.

Naturkrafterna behärskar människan så länge hon är okunnig om dem. Men de blir hennes tjänare och hjälpare när hon förstår dem, när hon förstår hur de verkar och kan beräkna deras kraft. Vetenskap är möjlig på det fysiska planet bara för att lagarna för detta plan är orubbliga.

Varje ny lärdom om naturens lagar är inte en ny inskränkning utan en ny makt, som en människa kan bruka, i den mån hon förstår dem. Den fullkomliga oböjligheten hos varje särskild kraft ger en fullkomlig böjlighet i krafternas kombinationer.

Vad som gäller om den lagbundna, fysiska världen gäller också om den moraliska och den intellektuella världen. De är också lagbundna. Också här är den okunnige slav och den vise kung.

Människan kan bli herre över sitt öde bara för att det ligger inom ett lagbundet område.

Kunskapen om karma blir därför en inspirerande och upplyftande kraft.

Människan sänder ständigt ut krafter på alla plan där hon är verksam, och dessa krafter framkallar vissa bestående verkningar — både på henne själv och på andra.

Varje människa har ett inflytandefält inom vilket de krafter hon sänder ut verkar. Krafterna verkar i kurvor som återgår till utsändaren. De återvänder till den medelpunkt som de utgick ifrån.

Människan sänder ut tre slag av krafter i sitt vanliga liv.

Mentala krafter på det mentala planet ger upphov till tankar.

Begärskrafter på det astrala planet ger upphov åt begär.

Fysiska krafter — uppväckta av tankar och begär — ger upphov åt gärningar.

När vi studerar dessa tre slag av krafter måste vi skilja mellan deras verkan på den människa som alstrar dem och deras verkan på andra som finns inom området för hennes inflytande.

Varje kraft verkar på sitt eget plan och återverkar på de plan som ligger nedanför detta. Det motiv som alstrar verksamheten bestämmer vilket plan kraften hör till.

Studiet av karma mycket invecklat.

Vi måste skilja mellan den mogna karman, som är färdig att framträda som oundvikliga händelser i det närvarande livet, och karaktärens karma som visar sig i tendenser. Tendenserna kan modifieras i det närvarande livet med hjälp av samma kraft som skapade dem i det förflutna (jaget).

Vi har också den karma som nu håller på att bildas, och som skall ge upphov åt framtida händelser och en framtida karaktär.

Medan en människa bildar sin egen individuella karma, binder hon sig också samman med andra människor. På så sätt blir hon medlem av flera olika grupper — familjen, orten, nationen — och deltar i var och en av dessa gruppers gemensamma karma.

Varje människa skapar sin egen karma; skapar sina förmågor och sina begränsningar. I varje ögonblick är hon ständigt sig själv, den levande själen, och kan stärka eller försvaga sina begränsningar. De kedjor som binder henne har hon själv smitt, och hon kan fila av dem eller smida dem starkare.

Huset hon bor i har hon själv byggt, och hon kan förbättra det, låta det förfalla eller bygga om det som hon vill. Vi är alla herrar över vår morgondag, även om vi är hårt bundna idag genom resultaten av vår gårdag.

Låt oss nu - en i sänder - behandla de avdelningar där karma bäst kan studeras.

Den första av dessa klasser består av våra tankar. Tanken är den mäktigaste faktorn vid skapandet av karma.

De vibrationer vi kallar för tankar skapar former av tankestoff, mentala bilder, som gestaltar och formar tankekroppen. Varje tanke verkar omskapande på tankekroppen, och de intellektuella förmågorna i varje jordeliv skapas genom tänkandet i de föregående liven.

En människa kan inte ha någon tankekraft eller någon intellektuell förmåga som hon inte själv skapat genom tåligt upprepat tänkande. Ingen mental bild som hon skapat går förlorad, utan bibehåller sig som material till förmåga.

När människan känner denna lag, kan hon gradvis bilda sig den intellektuella karaktär hon vill äga.

Döden gör inget avbräck i hennes arbete. Tvärtom. Genom att frigöra henne från kroppen underlättar den bearbetandet av hennes mentala bilder till förmågor, som hon för med sig tillbaka vid nästa födelse.

De mentala bilder som skapats i ett jordeliv kommer alltså tillbaka som intellektuella karaktärsdrag och tendenser i ett annat. Lagen lägger uppbyggandet av vår intellektuella karaktär helt och hållet i våra egna händer.

Vi påverkar också andra människor med våra tankar.

De mentala bilder som formar vår egen tankekropp reproducerar sig i sekundära former. Dessa tankeformer lämnar oss och lever ett slags självständigt liv, men står fortfarande i ett magnetiskt samband med oss. De kommer i beröring med och påverkar andra, och skapar på så sätt karmiska förbindelselänkar mellan dessa andra och oss själva.

På det sättet skapas band som drar människor samman i kommande jordeliv. Som omger oss med släktingar, vänner och fiender. Som för i vår väg sådana som hjälper oss och sådana som hindrar oss. Personer som gagnar oss och personer som skadar oss.

I sin verkan på oss själva skapar våra tankar vår intellektuella och moraliska karaktär. Genom sina verkningar på andra bidrar de till att bestämma vår mänskliga omgivning i det kommande livet.

Den andra stora klassen av krafter utgörs av våra begär, våra strävanden efter föremål som attraherar oss i den yttre världen.

Eftersom begären är utåtriktade krafter som fäster sig vid föremålen, drar de alltid människan till en omgivning där de kan tillfredsställas. Begär efter jordiska ting binder själen vid den yttre världen, och detta är en av de orsaker som bestämmer platsen för återfödelsen.

De astrala bilder som skapas av begär påverkar andra människor och länkar samman oss med dem genom band av kärlek och hat. De spelar därför en stor roll vid bestämmandet av våra mänskliga omgivningar i kommande jordeliv.

Den tredje stora klassen av krafter framträder på det fysiska planet som gärningar.

Gärningar är verkningar av människans tankar och begär i det förflutna, och den karma de representerar uttöms för det mesta i samma ögonblick som gärningarna äger rum. Denna karma begränsar sig till ett enda jordeliv.

I stort beror de gynnsamma eller ogynnsamma fysiska förhållanden som vi föds i på den verkan våra föregående handlingar haft i fråga om att sprida lycka eller olycka bland andra människor.

Om någon gjort människor fysiskt lyckliga genom att offra rikedom, tid eller möda, ger det henne gynnsamma fysiska förhållanden som leder till fysisk lycka. Om hon orsakat människor fysiskt elände, kommer hon att som karma få skörda fysiska förhållanden som leder till fysiskt lidande. Och detta sker så, oavsett vilka hennes motiv har varit.

Ett faktum som leder oss till lagen, att varje kraft verkar på sitt eget plan.

Om en människa utsår lycka för andra på det fysiska planet, får hon skörda lyckliga förhållanden för sig själv på detta plan. Och hennes motiv då hon sår inverkar inte på resultatet.

Säg att en stad saknar strövområden för sina invånare. En person som äger ett stort markområde i staden gör då en park av sin mark och skänker den till staden för att folk skall få använda den fritt.

En annan person gör samma sak bara för att få skryta med sin rikedom. En tredje skänker parken av blandade motiv - både osjälviska och själviska.

Motiven inverkar på olika sätt på dessa tre personers karaktärer i deras kommande inkarnationer. Till förbättring, till försämring eller med mycket ringa resultat. Men handlingens verkan, att orsaka lycka för ett stort antal människor, beror inte på givarens karaktär. Folket har lika stor glädje av parken, oavsett vilket motiv som låg bakom gåvan.

Givaren skall få en fysiskt behaglig eller luxuös omgivning, eftersom hon spridit fysisk njutning i vida kretsar. Det är hennes rättighet. Men den lycka hon skördar av sin rikedom och sina omgivningar beror främst av hennes karaktär, och även här tillfaller henne den rättmätiga lönen. Varje utsäde frambringar sin motsvarande skörd.

Karma undandrar inte den själviske det resultat som följer av en handling som sprider lycka. Men karma ger henne också den försämrade karaktär som hon förvärvat genom sitt dåliga motiv, och som gör att hon mitt i rikedomen förblir missnöjd och olycklig.

Inte heller kan den goda människan undgå fysiskt lidande, om hon orsakar fysiskt elände genom felaktiga handlingar som hon utfört med ett gott motiv.Hon får själv eländiga fysiska omgivningar, men hennes goda motiv, som förbättrat hennes karaktär, ger henne en källa till varaktig inre lycka, som gör henne tålig och nöjd mitt under svårigheterna.

Motivet är viktigare än gärningen, och en missriktad handling, som utförs med ett gott motiv, gör mer gott för den handlande personen än en väl vald handling som utförs med ett dåligt motiv.

Principen att kraften hör till det plan varpå den alstras är av stor räckvidd. Om kraften används med motiv att vinna fysiska föremål, verkar den på det fysiska planet och binder den handlande personen vid detta plan. Om den syftar till devakanska föremål verkar den på det devakanska planet och fäster den handlande personen vid detta. Men om den som motiv bara har den gudomliga källan, frigörs den på det andliga planet och kan då inte binda individen, eftersom hon inget begär.

Mogen karma är den som är färdig till skörd, och som därför är oundviklig.

Av all karma i det förflutna är det bara en viss mängd som kan uttömmas inom gränserna av ett enda liv. Det beror på att

• Vissa slag av karma är så oförenliga med varandra, att de inte kan utarbetas i en enda kropp.
• Alla själar som man ådragit sig skuld till kommer inte att inkarnera under samma tid.
• Det finns karma som måste utarbetas i en särskild nation eller i en särskild social ställning.

Ofta kan därför bara en del av den totala karman utarbetas i ett givet jordeliv.

Själen leds till att inkarnera i en familj, en nation, en ort, en kropp — lämplig för att tömma ut den summa av orsaker som kan utarbetas under ett jordeliv.

I allt som gäller den mogna karman har människan ingen makt att välja. Det är bestämt genom de val hon gjort i det förflutna, och hon måste ända till yttersta skärven lösa in de förbindelser hon iklätt sig.

Ett annat slag av mogen karma är de oundvikliga handlingarnas karma.

Varje handling är det slutliga uttrycket för en serie av tankar. Genom att lägga samman tanke efter tanke av samma slag, kommer vi till slut till en mättnadspunkt, då en sista tanke eller vibration utifrån åstadkommer kristalliseringen av det hela och utlöser en handling av dessa tankar.

En person kan ha tagit med sig en mogen karma av detta slag till det nuvarande livet, och den första vibration som berör en sådan massa av tankar, färdiga att utlösas i handling, driver henne omedvetet och utan någon ny viljeakt från hennes sida till att utföra handlingen.

Under sådana förhållanden kommer personen själv att förundra sig över att hon begått ett brott eller att hon utfört en ädel handling. Hon säger: "Jag gjorde det utan att tänka på det", för hon vet inte att hon förut tänkt så ofta på detta, att handlingen därigenom blev oundviklig.

Så länge människan kan tänka har hon valfrihet, för hon kan sätta en ny tanke mot den gamla och så småningom visa bort den. Men när det gått så långt att själen på en impuls utifrån bara kan svara med handling, då är det förbi med förmågan att välja.

Häri ligger lösningen av det gamla problemet om nödvändigheten och viljans frihet. Genom att utöva sin fria vilja skapar människan så småningom nödvändigheter för sig själv.

När flera krafter verkar på en punkt så går denna punkts rörelse inte i någon av krafternas riktning utan i resultantens riktning, dvs den riktning som är resultatet av krafternas samverkan. En grupps karma är resultatet av alla de krafter som påverkar varandra hos individerna i en grupp.

Den gemensamma karman kan kasta in en människa i sådana svårigheter, som är en följd av att hennes nation är invecklad i ett krig. Här kan hon få avbörda skulder från sitt förflutna, som inte nödvändigtvis ligger inom hennes dåvarande livs mogna karma.

När nu själen måste återvända till jorden till dess hon har uttömt all sin individuella karma, och då tankar och begär i varje jordeliv skapar ny karma, kan man fråga sig: "Hur kan denna fångenskap, som ständigt förnyar sig, komma till ett slut? Hur kan själen uppnå sin befrielse?"

För att förstå detta måste vi inse vad som är det bindande elementet i karma.

Själens utåtriktade kraft binder sig vid ett föremål, och genom detta band dras själen till den plats där detta samband kan förverkligas genom förening med det åtrådda föremålet.

Så länge själen binder sig vid något som helst föremål, dras hon till den plats där hon kan njuta av detta föremål, och god karma binder själen lika mycket som dålig karma.

För det mesta utförs en handling inte för sin egen skull, utan för att man genom handlingen skall uppnå ett önskat resultat. Begäret är således det bindande elementet i karma, och först när själen inte längre önskar sig något som helst på jorden eller i himlen, är det band brutet som fäster henne vid reinkarnationens hjul.

När en människa börjar längta efter befrielse, lär hon sig att "försaka handlingens frukter", dvs hon utplånar gradvis hos sig önskan att äga föremål. Hon nekar sig frivilligt och avsiktligt föremålet och vänjer sig att leva nöjd utan det. Efter någon tid saknar hon det inte längre, och längtan efter det försvinner ur hennes själ.

När hon nått fullkomlighet i detta och varken har lust eller olust för något föremål, upphör hon att alstra karma. När hon upphör att begära någonting, varken av jorden eller av himlen, dras hon inte till någondera. Hon behöver ingenting som någondera kan ge henne, och alla band mellan henne och dem är avslitna.

Detta är upphörandet av individuell karma när det gäller att alstra ny sådan.

Själen måste både göra sig kvitt gamla bojor och upphöra med att smida nya. De gamla bojorna måste antingen nötas bort undan för undan eller avsiktligt brytas.

För att avsiktligt bryta dem fordras kunskap, som kan blicka tillbaka i det förflutna och se de orsaker som där var i verksamhet.En person som skådar tillbaka på sina föregående liv kan neutralisera krafter som kommer från det förflutna genom att mot dem sända ut lika stora, men motsatta krafter.

Hon kan också vara bunden genom gamla skulder till andra själar. Genom att använda sin kunskap kan hon finna dessa själar, antingen i denna eller någon av de båda andra världarna, och söka tillfällen att tjäna dem.

De som inte har kunskap nog att överblicka sina förflutna liv kan ändå uttömma många orsaker som de satt i gång under det innevarande livet. De kan noga gå igenom allt vad de kan minnas och lägga märke till när de har förorättat någon.

De kan neutralisera verkan av sina tidigare handlingar verkningar genom att sända ut tankar av kärlek och hjälpsamhet och genom att tjäna den förorättade personen, om möjligt även på det fysiska planet.