Monica Ostelius

Detta är inte en heltäckande bild av Annie Besant. Utgångspunkten är hennes egna självbiografi från 1893 och två artiklar i The Theosophist och Tidlös Visdom, Att leva teosofiskt och Framtiden för teosofiska samfundet.

Annie Besant föddes 1847. När H P Blavatsky dog tog hon över den andliga ledningen av teosofiska samfundet. Efter överste Olcotts död 1907 blev hon president fram till 1933. Hon var ansvarig för Krishnamurtis uppfostran. Hela sitt liv var hon otroligt produktiv. Hon skrev en mängd böcker, många i samarbete med Leadbeater. Ett flertal av hennes böcker finns översatta till svenska. Hennes bok Tankekraft är omarbetad av John Algeo och Shirley Nicholson till The Power of Thought (2001). Den står på tur att bli översatt.

Hon var en klar och koncis gudabenådad talare. Hon gjorde omfattande resor, bl.a. till den stora kongressen i Sverige 1913. Då fick hon audiens hos kung Oscar den andre.

Annie växte upp med sin mamma och en bror. Hon stod hela livet sin mamma mycket nära. De levde i små omständigheter efter pappans död. Annie fick en skyddad uppväxt och en mycket god utbildning mellan 8 och 16_ års ålder. Den påkostades av en dam i bekantskapskretsen. Som ung var hon vaken, begåvad, intensiv och engagerad. Hon tränades tidigt till självständiga studier och ett kritiskt tänkande. Hon var också mycket musikalisk. Tidigt hade hon en svärmisk inställning till religion och hade två ideal som ung — modern och Kristus.

20 år gammal gifte hon sig med en ung präst och fick två barn. Äktenskapet blev en chockartad upplevelse — hon hade ingen som helst förberedelse för äktenskapet, att sköta ett hushåll etc. Från början hade hon en idealiserad bild av präster, men hon älskade inte sin man. Det visade sig dessutom att han var gammaldags och auktoritär.

Nu börjar Annie tvivla på religionen. Det börjar med att hon för sitt samvetes skull inte kan ta nattvarden. Hon får kontakt med radikalt tänkande och engagerar sig för de fattiga. Hon skiljer sig, men behåller först vårdnaden om dottern. Intresset för politik leder så småningom till att hon blir socialist, senare också ateist. Hon gör en stor insats i det viktorianska England, kämpar för socialismen och mot de sociala orättvisorna. Hon inser hur förödande det var för fattiga kvinnor att få 10 - 12 barn och hon blir en varm förkämpe för barnbegränsning. Det var otroligt utmanande enligt dåtidens pryda tankesätt.

Annie Besant insåg tidigt sin begåvning som talare. Förutom alla föredrag hon höll, skrev hon ett otal debattinlägg och mindre skrifter i olika samhällsfrågor. Hon var totalt orädd och osjälvisk och hennes rättesnören var alltid tjänande och frihet. Vid ett flertal tillfällen blev hon anklagad och åtalad.

1889 fick hon kontakt med teosofin. Hon hade redan nästan desperat letat efter någonting som kunde ger henne svar på livets gåtor. Då fick hon i uppgift att recensera Den hemliga läran. Det blev som en uppenbarelse för henne och det ledde till att hon träffade HP Blavatsky.

1893 flyttade Annie Besant till Adyar i Indien. Förutom sitt omfattande arbete med teosofiska samfundet kämpade hon, tidvis tillsammans med Mahatma Gandhi, för Indiens frigörelse från England. Hon grundade flera skolor för indiska flickor och har uppskattats genom statyer rests och att gator uppkallats efter henne.

Annie Besant grundade the Theosophical Order of Service, en systerorganisation till Teosofiska Samfundet som arbetar med att hjälpa behövande medmänniskor, ännu ett exempel på hennes förankring i verkligheten.

När det gäller ämnet att leva teosofiskt är Annie Besant mycket konkret och aktuell. Om vi inte i vårt vardagsliv kan tillämpa teosofin är det bättre att inte alls kalla sig teosof. En teosof kan inte låtsas om att han/hon ingenting vet. Det första syftet — att bilda en kärna av broderskap — får inte bara bli tomma ord. Vi måste LEVA broderskap varje dag.

Hon fördjupar de två tankegångarna reinkarnation och karma. Reinkarnationstanken ger oss tålamod och styrka och frihet från stress. Vi får många tillfällen och är inte beroende av ett enda jordeliv. Varje misslyckande för oss lite närmare framgången och det sista misslyckandet utgör tröskeln till nästa framgång. Vi växer i styrka och kraft och utvecklas gradvis.

Våra medmänniskor får en ny betydelse. Vi knyts närmare våra vänner, de har varit våra vänner i tidigare liv. Vi inser att kärleken är odödlig och att livet är odödligt. Om vi har någon "fiende" är det någon vi har handlat orätt mot tidigare, någon som vi står i skuld till och som nu påminner om detta. Denne blir en förlösare som ger en möjlighet att betala tillbaka en skuld, inte en fiende. Ingen kan skada oss utom vi själva. Om vi är arga, så är vi arga på oss själva och vill hämnas på oss själva. Med denna insikt försvinner fiendskap och bitterhet ur vårt liv.

Våra egna omständigheter är de bästa möjliga för att vi skall mogna och utvecklas. Det är fel att tro, att vi under andra omständigheter kunde ha uträttat mera än vi gör nu. Du uträttar mest som du har det. Under andra omständigheter skulle du komma sämre till din rätt, inte bättre. Detta leder i bästa fall till förnöjsamhet.

Vi måste låta andra gå sin egen väg utan vår inblandning. Det kan vara ganska svårt att låta bli att i all välmening komma med pekpinnar och "goda" råd. Det som är fel för dig kan vara rätt för en annan.

Tack vare reinkarnationstanken förstår vi att vi bara ser ett litet fragment när vi ser ett enda liv och inte kan bedöma helheten.

Teosofens attityd bör alltid vara att lära av livet. Vad kan denna människa, denna händelse, detta problem lära mig?

Karma är ett fortlöpande skapande, en kontinuitet. Den karma du skapar varje dag modifierar, jämkar och förändrar följderna av din tidigare karma. Gå igenom en dag så finner du att du hela tiden skapar en mycket blandad karma och att det är svårt att säga om resultatet blir på gott eller ont. Om man verkligen förstår karmalagen stimulerar det till att man anstränger sig. Varje ansträngning ger resultat. Om du inte kan ändra ditt öde så ändra dig själv. Blir svårigheterna oundvikliga så härda ut.

Ett teosofiskt liv måste vara ett tjänande liv. När du tjänar din nästa, tjänar du hela mänskligheten. Och om vi inte kan utföra stora gärningar, så kan vi utföra de små på ett fullkomligt sätt.

När det gäller framtiden för det teosofiska samfundet har Annie Besant moderna och levande tankegångar. Hon varnar för brist på förnyelse och för att fastna i tankesätt. Hon förespråkar tankens frihet, fortsatt diskussion och ifrågasättande. Vi måste uppmuntra fri och öppen diskussion i arbetet i grupper och loger. Det är svårt att tänka fritt — mycket lättare att följa gamla tankebanor. Vi måste bemöta allt nytt fritt och öppet och analysera, undersöka och pröva det nya.

Om Gud frågar dig vad du vill ha, absolut sanning eller sökandet efter sanning, blir svaret: Jag väljer sökandet efter sanning, för den absoluta sanningen tillhör enbart Dig. Den absoluta sanningen är gränslös.

Äldre får inte hindra yngres tankegångar. Vi måste uppmuntra yngre att hitta sin egen väg. Vi får inte heller vara rädda för att regelbundet ifrågasätta och undersöka våra egna centrala och vägledande livsprinciper. Bort med alla fördomar, annars blir vi stillastående. Observera alla slag av fördomar; personliga, nationella, nedärvda, allmänna. Sanningen framstår klarare ju mer vi prövar den i nytt ljus. Acceptera inte andras tankar utan egen prövning.

I sitt tal 1930 hävdar Besant att grundmotivet för hennes liv är tjänande. Hon hade en stark tro på Mästarna och viljan att tjäna dem präglar hennes liv. Hon var helt övertygad om deras existens och närvaro.

Jag vill avsluta med några rader ur kapitlet om koncentration och meditation i The Power of Thought, bearbetningen av Annie Besants Tankekraft.